Tre korta – tre långaLiv Mjönes och Harald Lönnbro i AnnaLina Hertzbergs första förälskelsen-pjäs Kvävningsreflexen som spelas under Dramalabbets festival för ny dramatik.
Recensioner [2007-11-13]

Tre korta – tre långa

Arkitekturprinsessan, Kvävningsreflexen, Oslagbara av Martin Odh, AnnaLina Hertzberg, Gustav Tegby
Scen: Dramalabbet
Ort: Stockholm

Arkitekturprinsessan
av Martin Odh
Regi: Ulricha Johnson, Scenografi: Pia Davidson, Medverkande: Anna Ulrika Eriksson, Anna Lena Efverman, Henrik Dahl

Kvävningsreflexen
av AnnaLina Hertzberg
Regi: AnnaLina Hertzberg, Scenografi: Pia Davidson, Medverkande: Liv Mjönes, Harald Lönnbro

Oslagbara
av Gustav Tegby
Regi: Maja Salomonsson, Scenografi: Pia Davidson, Medverkande: Erik Magnuson, Eva Johansson, Louise Löwenberg, Tomas Glaving
Länk: Dramalabbet


Dramalabbet tar sats och river av tre kortpjäser på en kväll. Deras lilla festival för ny dramatik har en självklar fräschör, tycker Nummers recensent Maina Arvas, även om manusen hade vunnit på viss redigering.

I ett ofta dammigt, gubbigt och klassikernöjt teaterklimat kan man inte annat än villigt applådera ambitionen att spela uteslutande nyskrivna pjäser av oetablerade författare. I snart tio år har den fria scenen Dramalabbet serverat unga urpremiärer och färskpressade manusuppläsningar.
   Devisen att den bästa dramatiken alltid är den som ännu inte spelats är dock inte lika självklar att hålla med om. Nytt och oprövat garanterar ju inte kvalitet (ofta tvärtom om man ska vara krass). Däremot är det alltid intressant. Vad tar tre purfärska pjäser, hopknutna till en helkvällsfestival, för grepp på tiden?


Arkitekturprinsessan är ett kammarspel i ett av gråvita draperier hermetiskt tillslutet heminredningshem. Som i sagan är den ljusa systern den goda, och den mörka korthåriga med stilettklackade lackstövletter den onda … eller? Ung dramatik har som sagt en hel del gubbar stående i vägen för sig och Martin Odhs pjäs är ett lustfyllt fadermord på Lars Norén: tre karaktärer ur den kreativa klassen (spelade av Anna Ulrika Eriksson, Anna Lena Efverman och Henrik Dahl) äter middag med typiska ingredienser som utstuderade spydigheter, trasiga äggstockar och massor med sprit. Lagom förvrängt i en skrattspegel. Det blir inte mer än en ofta rolig parodi, förutom några ögonblick av ensamhet där något annat får tid att flyta över varje karaktärs ansikte.


Kvävningsreflexen har säkrare dialog, tajtare spel och tydligare regi. Liv Mjönes och Harald Lönnbro är akrobatiskt samspelta i AnnaLina Hertzbergs bitterljuva första förälskelsen-drama. Det doftar gympadojor, discorök och svettig tjockmatta. Mjönes tonårstjej är klichébefriad och snyggt mångfacetterad, Lönnbros charmiga svenne har våldstendenserna krypande i kroppen.
   Obehaget byggs sakta i den uppklippta kronologin och det blir en bra lek med maktspel som för tankarna till exempelvis Lisa Langseth. Men som hade behållit sin elasticitet hela vägen om den strukits ner lite.


Vilket också gäller för Gustav Tegbys revyglada mardrömsspel Oslagbara. Jens (Erik Magnuson) verkar vara en fin kille med urklippta seriestrippar på kylen, Cinemateketaffisch och koll på genusbegreppet och det kapitalistiska konsumtionssamhällets verkningar. Men det här är en studie i grabbighet som är lite grabbig själv – de popkulturella referenserna tar sig till och med fysisk gestalt. In i hallen kommer porrstjärnan John Holmes (Eva Johansson), den misslyckade James Bond-skådisen George Lazenby (Tomas Glaving) och mästerdetektiven Kalle Blomkvist (Louise Löwenberg) på absurt hembesök.
   Explosivt men rörigt om vantrivsel i manligheten med överraskande allt-kan-hända-scenlösningar.


En gemensam nämnare i föreställningarna är dissekeringen av identiteter och könsroller. En annan det lite för oredigerade – hur tre korta entimmespjäser alla kan kännas så långa är en gåta.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (4 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

2
  1. Rickard 2007-11-23 11:50

    Dramalabbets bästa!!!! Dramalabbets bästa!!!!

  2. Emma 2007-11-29 03:26

    ?. Vilken märklig slutsats att pjäserna känns för långa. Jag gick därifrån med helt motsatt känsla! En av de bästa teaterkvällarna på länge. Och jag har svårt att förstå hur det oredigarede kan vara en invändning. Det var ju det som var befriande!!