Lyckad systerskapelseHelena af Sandeberg som en av de tre systrarna och Frida Hallgren som Natalie i Alexander Mork-Eidems nytolkning av Tjechovs klassiker på Stockholms stadsteater. Foto: Petra Hellberg
Recensioner [2008-09-24]

Lyckad systerskapelse

Tre systrar av Anton Tjechov
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Alexander Mørk-Eidem
Scenografi: Erlend Birkeland (även kostym)
Ljus: William Wenner
Medverkande: Josefin Ljungman, Helena af Sandeberg, Ann-Sofie Rase, Magnus Krepper, Frida Hallgren, Jan Mybrand, Gerhard Hoberstorfer, Andreas Kundler, Björn Bengtsson, Sten Ljunggren, Anders Johannisson, Kristofer Fransson, Åke Lundqvist och Inga Landgré
Tips: Se en intervju med regissören på Stadsteaterns webbsida
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/TEATER. Alexander Mørk-Eidem placerar Tjechovs Tre systrar i det norrländska inlandet. Stockholm har ersatt Moskva som föremål för deras längtan och Anna Håkansson åker känslomässig berg-och-dalbana på premiären.

Tiden är obestämt 1970-tal och huset en gillestuga de lux med en obruten furuvägg i fonden. Som en påminnelse om livet i huvudstaden tjänar de gula Celsingsofforna, igenkännbara inte bara från Kulturhusets interiörer utan också från Mørk-Eidems tidigare uppsättning av Hedda Gabler. Han återanvänder också stora delar av den ensemble han arbetat med tidigare.


Och vilken ensemble det är. Sällan har jag sett en sådan skicklig balansgång mellan tragik och komik, hopp och förtvivlan. Ann-Sofie Rase, som gör en trött vardagshjältinna av sin rediga storasyster, Jan Mybrands bedragne äkta man, vars snälla tråkighet förstärks fint av hans sävliga norrländska, Frida Hallgrens Natalie –så grym i all sin aningslöshet och så rörande i sitt utanförskap. Och så den utmärkte Sten Ljunggren, vars regementsläkare rör sig mellan oförblommerad kärlek till den yngsta systern och övergivenhet kantad av alkoholmissbruk. För att nämna några.


Pjäsens melankoli förstärks av de många musikaliska referenserna. Brodern Andreas, i Magnus Kreppers sorgsna gestalt, felar fram Moon River och den molltunga nationalromantiken i Vårvindar friska fungerar som ledmotiv. Rummet krymper och växer i takt med känslostormarna. Andra aktens trånga rum rasar plötsligt samman och försvinner ner i golvet och de sista scenerna utspelas på en barblottad scen vars hela bredd och djup exponeras.


Föreställningen inleds i genomskinlig lättsamhet där festerna och de humoristiska infallen avlöser varandra. Vändpunkten överrumplar med sin brutalitet när Björn Bengtssons psykotiske Solioinens kärleksförklaring till Irene övergår i ett våldtäktsförsök. Josefin Ljungman gör Irenes katastrof – hennes rädsla och krympta livsrum – till en av uppsättningens starkaste berättelser.


Andra aktens nästan våghalsiga allvar erbjuder få och tillfälliga andrum. Kärleksduetten mellan Gerhard Hoberstorfers Versenius och Helena af Sandebergs mellansyster Maja, som mitt i all trängsel och tragik förenas i en bedårande All you need is love får sedan deras oundvikliga skilsmässa att bli något av det mest rörande jag upplevt på en teaterscen.


Att uppleva Tre systrar så här är en oupphörlig känslomässig berg-och-dalbana – det är liv i koncentrerad form.

Anna Håkansson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (5 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

6
  1. Sandra 2008-09-29 12:17

    Jag börjar kunna det här nu. Nu får han ju ge sig, Alexander. Samma koncept hela tiden och alla klappar och hyllar. Feg teater.

  2. Noel 2008-09-30 05:02

    regissören. Åh, den här längtar jag efter att få se, jag gillade Djungelboken så himla mycket och det är ju sama regissör.

  3. Anders 2008-10-05 01:32

    Ange var musiken kommer ifrån. Vad jag kan höra kommer all musik i pjäsen från svenska bandet Tape. Musiken har väldigt stor, avgörande betydelse för denna pjäs. Ingenstans framgår detta. Katastrof.

  4. Konstmusikern 2008-10-08 01:06

    Skandal att inte credda kompositionerna av konstmusikgruppen Tape! Håller med föregående skrivare. Att inte ens nämna att den världskända svenska konstmusikgruppen Tape gjort musik till pjäsen är skandal. Vad sänder det ut för signaler till hårt kämpande musiker och skivbolag (som t ex Häpna!)

  5. Linda 2009-05-12 12:05

    Konstigt. Vad menar du med ”samma koncept”? Gå och kolla på Alexanders ”De tre musketörerna” som spelas samtidigt som ”Tre Systrar”. Samma koncept?
    För övrigt tycker jag att recensenten glömde nämna Kristofer Fransson som spelade Doddo. Så jävla brilliant!

  6. Lelle 2009-05-12 12:15

    Svar till Linda. Vad jag kan se så är det Stockholms stadsteater som i första hand har glömt att nämna Tape i sina produktionsuppgifter för pjäsen. Åtminstone om man går in på deras hemsida. Inte lätt då att veta att de är tape som gjort musiken om man inte är ”kännare”: http://www.stadsteatern.stockholm.se.