Bibel med tro på teaternMattias Nordqvist och Nina Zanjani tillför viktig värme och nukänsla som Bibelns man och kvinna. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2012-02-20]

Bibel med tro på teatern

Bibeln av Niklas Rådström
Scen: Göteborgs stadsteater
Ort: Västra Götaland
Regi: Stefan Metz
Scenografi: Alex Tarragüel Rubio
Ljus: William Wenner
Kostym: Alex Tarragüel Rubio
Mask: Gunnar Lundgren
Medverkande: Mina Azarian, Carl-Magnus Dellow, Lamine Dieng, Per-Anders Ericson, Johan Gry, Henric Holmberg, Carina M Johansson, Miran Kamala, Petter Kevin, Michalis Koutsogiannakis, Magnus Lindberg, Mattias Nordqvist, Emilie Strandberg, Amelie Thorén, Nina Zanjani
Musiker: Bengt Beche Berger, Göran Klinghagen, Stefan Bellnäs
Länk: Göteborgs stadsteater


recension/teater. Bibeln på Göteborgs stadsteater blandar alerta spelscener med långtuggad text. Lis Hellström Sveningson blir inte klokare på böckernas bok, men upplyft av att den inspirerar till så mycket teater.

Herre gud, vilket projekt! Var det ur revanschlust den storslagna idén uppstod? I alla fall var det när Lars Norén hann före med hela Orestien på Folkteatern som Stefan Metz, som skulle ha regisserat den på Göteborgs stadsteater, föreslog Bibeln istället. Niklas Rådström tackade ja till att skriva manus och har plockat historier ur böckernas bok, framför allt ur Gamla testamentet.

 

Bibelstudium är inget krav för att ha behållning av Metz teateruppsättning. Inte tro heller. Vilken betydelse vi ger dessa historier i våra liv avgör vi själva, en del god teater serveras i vilket fall.

 

Upptakten är en metascen. Med hjälp av teaterns teknik skiljs mörker från ljus. Skapandet av en värld startar, snyggt och läckert. Tre ärkeänglar blir våra ciceroner. Emilie Strandberg, med boken i hand, är angelägen om att hjälpa oss uttolka och förstå. Michalis Koutsogiannakis står närmast Gud och återger med mjuk auktoritet hans röst medan Henric Holmberg lägger listiga snubbeltrådar och som frestaren provar både Job och Jesus.

 

Mattias Nordqvist och Nina Zanjani gestaltar genomgående mannen och kvinnan. Från blöjbarn via Adam och Eva till Josef och Maria som flyktingar på väg genom världen. De tillför viktig värme och nukänsla. I övrigt delar ensemblen på ett stort rollgalleri. Besättningen är mångkulturell och genusmedveten och det finns flera fina porträtt. Lamine Dieng gör Abraham med innerlig rättrogenhet och Carl-Magnus Dellow går loss så det ryker kring stridshetsaren Moses och hans lagar. Johan Gry får använda ett helt register och toppar som livstörstande Jona i valfiskens (livmoder-)buk. Törnekransen förvandlar Mina Azarian till Jesus. Lågmält återger hon Herrens bön. Där snuddar föreställningen vid en annan ton.

 

Världen växer under kvällens gång. Alexander Tarragüel Rubio fogar element till allt mer komplexa byggen och projektioner. Noaks ark är en gammal stålskorv, templet försett med balkonger och stort bibliotek. Men det bästa byggs och berättas i effektivt spel. Babels torn görs med en stege och den mångspråkiga ensemblen. Kul är också skolutflykten till templet – där en företagsam yngling sätter konflikten i spinn.

 

För konflikter, strider, mord och förföljelser är Bibeln full av. En försvarlig del redogörs för här. Föreställningen är drygt fyra och en halv timme lång. Det poetiska far fjäderlätt förbi och mot de alerta spelscenerna står andra med långtuggad text. Det bidrar till det ojämna intrycket och den oklara riktningen på hela projektet. Jag blir inte klokare på Bibeln, men upplyft av att den inspirerar till så mycket teater.

Lis Hellström Sveningson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (7 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare