Ola KjelbyeUlf Rönnerstrand, Emelie Strömberg, Rasmus Lindgren och Mia Ray i Ungdomen är deras sjukdom på Backa teater. Foto: Ola Kjelbye
Recensioner [2014-12-09]

Ungdomens olidliga ensamhet

Ungdomen är deras sjukdom av Ferdinand Bruckner
Scen: Backa teater
Ort: Göteborg
Översättning och bearbetning: Stefan Åkesson
Regi: Anja Suša
Scenografi och kostym: Helga Bumsch
Kompositör: Igor Gostuški
Rörelseinstruktör: Damjan Kecojevic
Maskdesign: Linda Boije af Gennäs
Ljus: Christofer W Fogelberg
Ljud: Kenneth Kling
Dramaturg: Stefan Åkesson
Medverkande: Stefan Abelsson, Anders Blad, Daniel Ekborg, Rasmus Lindgren, Ylva Olaison, Ramtin Parvaneh, Mia Ray, Jonatan Rodriguez, Ulf Rlnnerstrand, Bo Stenholm, Emelie Strömberg
Länk: Backa teater


RECENSION/TEATER. Med stora existentiella frågor tar Ungdomen är deras sjukdom luften ur de unga. Lis Hellström Sveningson ser ännu en vass uppsättning av den serbiska regissören Anja Suša på Backa teater i Göteborg.

Har det någonsin varit lätt att vara ung? Under premiären av Backa teaters Ungdomen är deras sjukdom, drabbar mig ett minne från mina sena tonår: Känslan av att befinna mig i en genomskinlig bubbla, omöjlig att få hål på. Och med en svårbegriplig värld därutanför.

På Backa teater stänger scenografen Helga Bumsch in ungdomarna i en bur av plexiglas. Några försöker forcera väggarna. Tar sats och klättrar, men får ingen fäste och glider ner igen.

Ungdomen är framtiden, brukar det heta, men vad är det som erbjuds dem? Vad går egentligen livet ut på? Vad gör det värt att leva? Och vad är människan själv värd? Det är stora existentiella frågor som tar luften ur de unga i Ferdinand Bruckners pjäs, skriven under tiden mellan 1900-talets två världskrig. Stefan Åkessons bearbetning – och nutidsklingande översättning – ger som introduktion några aktuella siffror. I en riskanalys är ett svensk liv värt över 13 miljoner kronor, för Facebook är värdet 805 kronor.

De sju unga befinner sig i steget till ett eget vuxenliv. Marie (Mia Ray) är klar för examen och pyntar huset fint. Hennes rekorderliga förväntningar på framtiden dalar dock, eller drunknar i den allmänt uppgivna destruktiviteten i rummet. Pojkvännen (Jonatan Rodriguez) överger henne och hänger på den taktiskt framåtsträvande Melissa (Ylva Olaison). Rasmus Lindgrens supande och ålande streber krafsar desperat efter fäste varhelst han vittrar möjligheter till makt medan Ulf Rönnerstrands flegmatiska filosof flyter ut. Allestädes närvarande, som en minerad orosande, byter Emelie Strömbergs unga kvinna kläder och poser. Alla hunsar de Ramtin Parvanehs Niko – utanförskapets inkarnation.

När de inte orkar mer drar de papplådor över huvudena. Ett flyktmedel väl så effektivt som den flödande spriten och uppumpade erotiken.

Regissören Anja Suša arbetar med starka bilder och expressiva utspel, men bryter av med distanserande kommentarer. Ensemblen spelar stort, med imponerande hög precision. Skiktningen gör innehållet vasst och drabbande, precis som i Sušas lyckade uppsättning av 5boys.com på Backa härom året.

Till den uppfordrande tonen bidrar de fyra Backamusikerna Stefan Abelsson, Anders Blad, Daniel Ekborg och Bo Stenholm. Uniformerade som en blandning av ordningsvakter och flyttkarlar regerar de mellanrummet mellan plexiglaset och den osynliga framtiden och ger Igor Gostuškis kompositioner ett nytt sound med oroande riktning rakt in i vår samtid.

Lis Hellström Sveningson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (1 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare