Vibrerande danskärnaI Vibragera är det dansarna som står i fokus. Här Åsa Lundvik Gustafson, Chisato Minamimura och Marcus Baldermar. Foto: Håkan Larsson
Recensioner [2009-03-12]

Vibrerande danskärna

Vibragera av Martin Forsberg
Scen: Tyst Teater, KTH R1
Ort: Stockholm
Ljus: Jenny Larsson
Medverkande: Chisato Minamimura, Åsa Lundvik Gustafsson, Dilano Maritz, Marcus Baldemar
Scenografi och kostym: Moa Möller
Videoprojektioner: Transfett
Länk: Tyst Teater


RECENSION/DANS. Trots den spektakulära inramningen – en före detta reaktorhall – är det dansen som förblir kärnan i Vibragera av Martin Forsberg. Tyst Teaters föreställning binder samman dansare och publik med vibrationer.

Tyst Teater premiärvisar sin nya föreställning Vibragera av koreografen Martin Forsberg på KTH R1, en före detta reaktorhall utsprängd ur berggrunden 25 meter under Kungliga Tekniska Högskolan i Stockholm.
   Trots att föreställningen inte är gjord för att enbart visas i detta ovanliga scenrum – som helt automatiskt blir huvudperson i varje föreställning som sätts upp där – kommer reaktorhallen ändå att finnas kvar i föreställningen när den turnerar vidare. Videoprojektionerna (gjorda av Transfett) som ingår i föreställningen är nämligen filmade inne i reaktorhallen och skapar en reminiscens av platsen hos betraktaren.


Under premiärkvällen leder detta till en sorts dubbelexponering av lokalen som på en och samma gång blir både fiktion och verklighet. I denna dubbelexponering rör sig Chisato Minamimura.
   Innesluten i sig själv samtalar hon med publiken genom vackert tecknade gester. Trots att jag inte förstår tecknen – eller ens med bestämdhet kan säga att det är tecken – har jag svårt att slita mig loss från att följa hennes exakt formulerade handrörelser.


Platsen eller snarare det som skedde där verkar ha inspirerat Forsbergs koreografi, speciellt i den avslutande scenen då de fyra dansarna virvlar runt som elektronerna i den radioaktiva materien som en gång befann sig i den nu övertäckta reaktorbassängen rakt under deras fötter.
   Energi i form av vibrationer binder samman dansare och publik oavsett förutsättningar vad gäller hörsel. Men ovan nämnda användning av tecken istället för det talade språket påminner om att Tyst Teater inte i första hand riktar sig till de hörande.


I synnerhet blir detta tydligt i en scen när dansarna har tagit plats vid ett lågt bord där de genomför ett märkligt spel med tecknade siffersekvenser som tolkas över i siffror på en filmduk.
   Det är en suggestiv scen med många överraskande vändningar – och tolkningsmöjligheter. Här liksom i resten av verket är det dansarna som står i fokus, trots den spektakulära inramningen, eftersom dansen alltid förblir föreställningens kärna.

Lena Andrén

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare