Uttröttande uteteaterBengt Nilsson, Per Graffman och Peter Gardiner i Volpone på Parkteatern
Recensioner [2007-06-11]

Uttröttande uteteater

Volpone av Ben Jonson
Scen: Parkteatern
Ort: Stockholm
Regi: Alexander Öberg
Scenografi: Peter Holm (även kostym)
Mask: Nathalie Pujol
Medverkande: I rollerna: Volpone - Per Graffman, Mosca - Bengt Nilsson, Voltore - Shebly Niavarani, Corbaccio - Peter Gardiner, Corvino - Marie Robertson, Celia – Jonas Kruse, Bonario - Malin Halland, Domare- Susan Taslimi, Katharina Cohen
Länk: Parkteatern


Årets öppningsföreställning på Parkteatern är knappast någon blyg viol i grönskan. Snarare rätt gapig. Alexander Öbergs iscensättning av Ben Jonsons sällan spelade 1600-talsmoralitet Volpone tar i så det smattrar i brallorna.

Man undrar lätt om regissören väljer att ta i bara för att man kan göra det på Parkteatern, för att det alltid får gapas lite mer utomhus och för att publiken ändå förväntas glufsa picknick under skådespelet. Hela den här uppsättningen är ett slags parodi på utomhusteater. Den är så som många tror att friluftsteater är och måste vara. Som lättsam förströelse utan allvar. 
   Peter Holms scenbild är enkel. Bara en fondvägg föreställande något Venetianskt palats med utsågade dörrar och luckor. Men det är å andra sidan en riktig kostymfest samme Holm bjuder på. Tillsammans med Nathalie Pujols historiserande och commediainspirerade masker får de fantasifulla Vededigkostymerna en teatral doft av 1600-tal. 


Festligt spel kan man kanske också tycka, beroende på läggning. Stycket är en komedi om girighet och hyckleri, i det avseendet mycket lik Molières komedier och lika lätt frestar den till överspel. För överspel blir det. Men här finns också flera rappa och utmanade språkligheter som är vasst komiska och ibland direkt grova.
   Volpone, som görs av Per Graffman i ämbetsdräkt och lejonman, spelar sjuklig och döende för att på det viset lura av folk pengar. Hans betjänt Mosca (en energisk Bengt Nilsson) styr upp planerna och spelar ut de lättlurade karikatyrrollerna mot varandra genom att lova dem framstående positioner i Volpones testamente. Turerna svänger så att alla snart lurats på ett eller annat vis.


I längden blir den yviga spelstilen tröttsam och det verkar som om ensemblen själv tappar geisten av att publiken inte skrattar. För under föreställningen i Vitabergsparken dagen efter premiären är publiken förvånansvärt tyst och inte ens fattighjonens pruttscener leder till några spontana utrop.
   Ett inte obetydligt antal publikpersoner väljer också att lämna denna föreställning trots att vädret är kalas. Och jag förstår dem absolut. När nu Parkteatern automatiskt lockar så stor publik bara genom sin tillgänglighet och när man har en enda egenproducerad vuxenföreställning, dvs denna, på programmet – kunde man då inte passa på att erbjuda något lite mer meningsfullt? I den här ensemblen finns många skickliga individer som skyms av det blajiga tilltalet. Man måste inte bli så här banal för att man spelar utomhus, det har ju Parkteatern bevisat tidigare. Och förhoppningsvis får andra punkter i årets Parkteaterprogram kompensera.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (8 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

4
  1. Jesper 2007-06-11 07:10

    håller helt med. Håller helt med. Varför göra en sån pruttföreställning. Skådspelarna har ju visat att dem kan mer, men verkar bundna och låsta. Synd, för det skulle kunnat bli BRA!!!!

  2. Sanna 2007-06-14 04:00

    Håller inte med! Jag såg föreställningen i söndags och nog verkade både jag och resten av publiken tycka om den. Visst, första halvan var ganska seg och långdragen, men andra halvan var desto bättre. Vid några tillfällen låg jag dessutom dubbelvikt av skratt.

    Nej, jag håller inte med er. Jag tycker absolut att det är trevlig och rolig underhållning, om än inte det bästa jag sett av Parkteatern. Men definitivt sevärd.

  3. Phaedra 2007-06-16 02:12

    Nejmen, nej… Jag såg den på premiären och detta är absolut inte min typ av teater, men shit vad bra vissa skådisar var! Shebly Niavaranis slapstick och för att inte tala om Marie Robertsons raggartyp! Helt fenomenal! Och att Peter Gardiner kunde vara så gammal och skröplig… Det var helt klart skådespelarprestationerna som var behållningen! Och masken. På premiären skrattades det faktiskt rätt mycket i bänkraderna så detta blir nog en sommarsuccé ändå…

  4. Tim 2007-06-26 04:43

    Varför?. Återigen bevisar Alexander Öberg att han inte har någon som helst kontakt med den verklighet vi andra lever i. Bra skådespelare.