24 kvadrat på Moderna dansteatern

Eller snarare, de har gjort en kopia av den, till och med skafferidörrarna finns med i den lilla ”foajén” och spiraltrappan som tränger sig in i scenutrymmet. Det låter trångt men det känns snarare intimt och lyxigt, ungefär som att bli inbjuden till en privat teater och få se ägarens favoritartister. Och på sätt och vis är detta exakt vad som sker, tack vare att Gun Lund och Lars Persson förmår skapa en känsla av delaktighet hos mig som publik känner jag mig välkommen på ett helt annat sätt än vid andra scener, även om de är små.
   Med sig till Stockholm har 24 kvadrat ett franskt gästspel, koreograferna Amy Swanson och Fabrice Dugied (som även de leder en liten scen, Le Regard du Cygne, i Paris), den i Göteborg verksamma koreografen Lee Kum-ah Nathansen och dansfilmen Oxygen av Olof Person. I deras sätt att smidigt hantera de speciella förhållandena i det lilla scenrummet som leder till att de lyckas få scenens litenhet att försvinna eller kännas som en tillgång, upplever man de mogna artisternas rika erfarenhet.   
   Programmet som består av fem solon och en duett präglas av en stilla humor och fantasifullhet (sånär som på ett av Nathansens solon som var så retoriskt till sin form att det mer kändes som en föreläsning än en föreställning). Programmet inleddes av ett solo av Swanson till musik av Beethoven, vilket skapade en behagligt kontemplativ grundton som dröjde sig kvar även efter det att föreställningen var över.
   För den som känner ett behov av att få en närupplevelse av dansen har 24 kvadrat med sin lilla, lilla scen och sina femton publikplatser verkligen något att erbjuda.