Recensioner [2006-10-13]

3D -en optisk trilogi på Dramaten

RECENSION/ TEATER. Hur snygg får en föreställning vara utan att bli ytlig?    3D-en optisk trilogi har ett program som liknar en reklamkatalog för varuhuset NK och en scenisk estetik som associerar till film snarare än teater.

Första scenen skulle lika gärna kunna vara ett utklipp från en musikvideo. En ung, vacker kvinna (Nina Fex) värmer upp till MTV i sitt flashiga hotellrum inför ett sexmöte. En ung man (Ola Rapace) knackar på dörren med en ros i handen. Kvinnan verkar bli överrumplad av insikten om att hon faktiskt vågar göra verklighet av sin fantasi – att beställa en manlig hora. Eller eskort som det brukar kallas med ett finare ord när det handlar om män som säljer sextjänster.
   Distansen från publiken är fysiskt påtaglig. Scenografen (Rufus Didwiszus) har gjort den så kallade fjärde väggen synlig med hjälp av en delvis genomskinlig ridå. Känslan blir att vi sitter och ser en film snarare än att vi är på en föreställning. Som om det som sker på scenen bara händer andra. De två övriga scenerna utspelas däremot öppet. I den andra möter vi fotografen som vill avbilda blinda kvinnor och därefter bögen som stämmer träff med sin före detta älskares påtänkta fru innan denne begick självmord – om du hänger med. Alla roller spelade av Rapace och Fex.
   Men tyvärr försvinner aldrig den fjärde väggen mentalt. Spelet når aldrig riktigt fram till publiken trots att man förstår att just distansen, oförmågan att nå varandra genom kärlek, är just det som ska skildras. Rapace och Fex har helt enkelt ett för magert textben att gnaga på. De får kämpa och gör verkligen sitt bästa för att koka soppa på en manusspik som traditionsmässigt tillhör samma genre som filmen Short Cuts och alla dess efterföljare beträffande ambitionen att teckna strödda människoöden som alla har något gemensamt. Smaken blir ändå för vattnig, vilket alltid är risken när man inte hinner gå på djupet med någon. Ibland får jag nästan känslan av att skådespelarna vill försvinna från scenen, särskilt i den sista akten.
   Synd när Elverket har tagit det ovanliga initiativet att introducera något så exotiskt som en Singaporiansk dramatiker i Sverige, Alfian Bin Sa’at, mindre känd för oss men redan vid 29 års ålder flerfaldigt belönad för sina pjäser i hemlandet.
   Återstår att se vad Teater tribunalens gör med sin uppsättning av hans sex.våld.blod.äckel med premiär i början av november.

Ylva Lagercrantz/ nummer.se

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare