4:e teatern: Plåster

Berit (Mikaela Hagelberg) och Mona (Titti Hilton) är två bagladies med en udda passion. De samlar på plåster. Plåsterasken är en kär skatt som de drar runt världen i sina shoppingväskor.
   Plåster, av Lotta Östlin-Stenshäll som också regisserat, är en modig barnteaterföreställning, därför att den vågar vara allvarsam och sorgsen. Visst är karaktärerna lite lagom crazy, men just när allt är upplagt för ett fortsatt situationsflabb skiftar tonen och ger plats åt eftertanke. För Mona är faktiskt ledsen över att Berit tycker att hon är så klumpig och dessutom bara bestämmer hela tiden.
   Med sång och dans framställer de båda damerna en effektiv berättelse om att känna sig åsidosatt, liten, ensam, ångerfull och om att bli förlåten och omplåstrad. Den allra enklaste turnéscenografi och transistorradiokomp till sångerna förslår tack vare en genuin liten historia och närvaro i skådespeleriet. Men, det ska erkännas, visst sitter jag ibland och längtar efter lite större storslagenhet i såväl musikalisk som estetisk inramning.