Hur vill du beskriva pjäsen?
– Pappas hjärta är ett närgånget drama om Helena som är hemma hos sin pappa Teddy. De ska planera bröllopet tillsammans med fästmannen Jacob. Teddy har precis laddat sitt hagelgevär för att prova den nyinköpta kastmaskinen för lerduvor, när Jacob ringer på dörren… När bröllopet väl börjar planeras har konflikterna mellan de tre laddats för att deras möte sedan ska förvandlas till ett slags Vem är rädd för Virginia Wolf.
Varför har du skrivit den?
– Det började med att jag ville undersöka det förtryck som riktar sig mot kvinnorna i varje familj. Det kan vara närmast osynligt eller våldsamt. Men efter hand kom pjäsen att handla om förtryck i en vidare mening. Sanningen är ju att alla människor tar del i förtryckarstrukturerna, både som förövare och offer. Det intressanta blev att beskriva det läge där förtryckaren ser till att den förtryckta kan acceptera sin situation. Och sedan hur bägaren långsamt fylls, till sista droppen …
Mamman visar sig ha svikit Helena i sin kamp mot apartheid i Sydafrika. Varför denna koppling i pjäsen?
– Parallellen till det förtryck som fanns inskrivet i lagen, det motstånd som ackumulerades och fick utlopp är naturlig för mig. Vem minns inte 1994 när ANC blev regeringsparti i Sydafrika? Och den lättnad som följde innan man insåg att förtryckarstrukturerna givetvis fanns kvar, att mycket lite kan förändras över en natt, att vägen bort från förtryck är förtvivlat lång.
”Regi Stockholms Teatergrupp” kan man läsa i programmet. Vad innebär det i praktiken?
– Redan från första början var samtalet grunden. Skådespelarna och jag läste pjäsen tillsammans, diskuterade och prövade oss fram. Alla behövde lugnet och känslan av att förstå helheten. Under sju veckor anlitade vi regissören Richard Turpin som ett slags regikonsult. Han var med på alla repetitioner, deltog i samtalen och bidrog till konkreta lösningar. Utan att fungera som regissör var han till stor nytta med sitt personliga formspråk som ofta krockade med vår längtan efter intimitet. Men det kändes givande att ta in denna nya kraft, pröva oss mot den, utan att vara tvungna att underordna oss. Uppsättningen av Pappas hjärta är skådespelarnas och författarens gemensamma verk.
Du har en spännande ensemble bestående av bland annat Lennart Jähkel till ditt förfogande. Är det ”Dramatikerns val” eller varför blev det just dessa skådespelare?
– Stockholms Teatergrupp bildades av mig, Lennart Jähkel och Maria Salah för två år sedan, för att vi ville arbeta tillsammans. Och sedan var vi tre eniga om att fråga Peter Perski och han ville ansluta sig till oss och spela rollen som fästmannen Jacob.
Loading ...
