När Stockholms stadsteater gjorde slut med Unga Klara förra året mobiliserade scenens inofficiella fanclub krafterna. På kort tid bildades en vänförening och ett aktiebolag som nu driver verksamheten i samma lokaler som tidigare. På nya, tuffa villkor.
Nummer ringde upp Suzanne Osten inför nypremiären av föreställningen Tröstar jag dig nu?, och möttes av samma sprudlande konstnärliga ledare som alltid. Trots en oklar framtid, dygnetruntjobb och längtan efter en ensemble.
Hur känns med nypremiär efter alla turer med Unga Klara?
– Magiskt! Det har väl aldrig hänt i teaterhistorien, att fem skådespelare har sparat sig i förhoppning att få spela upp en pjäs. Och nu blir det av!
Hur gör ni för att nå ut nu?
– Har du sett våra små gulrosa tröstboxar med näsdukar?
Nej, men jag har hört talas om att de är märkta Tröstar jag dig nu?
– Ja, det är ju första gången vi är sponsrade. Så vi tröstar folk med väldoftande näsdukar som vi står och delar ut!
Känns det som ett nytt Unga Klara som sjösätts med tanke på att förutsättningarna är så annorlunda?
– Ja. Det är som att vara en frigrupp, med samma ovisshet. Det är mycket bräcklig start, med långa dagar – igår jobbade jag dubbel dag till exempel.
Kan du se något positivt med det?
– Det roliga är att idéerna flödar. Min målsättning är att få Unga Klara att flyga med sin fullt utvecklade kapacitet. Men vi i är inte intressanta förrän vi faktiskt spelar och utvecklar våra idéer. Men vi kan inte vara en projektteater och samtidigt behålla Unga Klaras världsrykte.
Det verkar alla bedömare vara överens om.
– Ja, men hur löser man det? Nu vänder vi oss utländska fonder för att rädda svenska Unga Klara. Det är en paradox för mig!
Vad säger man utomlands?
– Folk är chockade. De ser ju Unga Klara som ett flaggskepp – Sveriges Théâtre du Soleil.
Om vi återgår till begreppet uppfostran – kan du berätta om era pilotprojekt?
– Ann-Sofie Bárány gör Konsultationen, inspirerat av en handledare som vägleder en terapeut på Familjevårdsstiftelsen i Göteborg. De jobbar med familjehemsplaceringar på ett nytt sätt. Det har inspirerat mig och Erik Uddenberg.
Och Kajsa Isaksons pilotprojekt?
– Kajsa jobbar med populärkulturen och en mycket känd figur som grund.
Vilken då?
– En sån där dyr, amerikansk rättighetsfigur med mycket åsikter om barn. Jag kan inte säga mer just nu, men i vår fantasi har figuren redan gjort förändringar.
Och till hösten?
– Erik Uddenberg skriver två texter på tema uppfostran, och vi har olika samarbeten på gång.
Hur otroligt det än kan tyckas, så har du fyllt 65 år. Hur ser du – som för många är helt synonym med teatern du grundade 1975 – på Unga Klaras framtid på längre sikt?
– Jag är fortfarande aktiv men jag är samtidigt realist. Jag ser inte mig själv som stapplande 90-åring på Unga Klara. Unga Klara är större än jag. Mitt förslag till Kulturrådet var just ett treårigt projekt där vi jobbar med ett metodiskt överlämnande av allt det som är Unga Klara.
Kan du nämna några namn på möjliga efterträdare?
– Jag kan rada upp många bra som jag har jobbat med: Malin Axelsson, Gustaf Deinoff och Jonas Kahnlund till exempel.
Vem det nu än blir som efterträder dig – vad är det viktigaste han eller hon har att förvalta?
– Ett modernt, metodiskt tänk och ett särskilt barn- och kvinnoperspektiv. Jag ser mig som forskare och Unga Klara är en plattform.
Till sist så har du en tecknad blogg – berätta!
– Just det! Den är signerad Unga Klara. Hon gör omvärldsanalyser och är min personliga röst.
Polisen Göran är med, ser jag!
– Ja, Erik Uddenbergs figur! Den mycket kluvna polisen Göran från Kabaret Underordning. På bloggen kan man se hur han har det idag.
Och så kommenteras Saab. Vad säger Unga Klara om Saab?
– Tjata duger, som min mamma brukade säga! Saab och Unga Klara har ett gemensamt, och det är vi inte ger oss. Vi rullar på!
LÄS OCKSÅ
Nummers recension av Tröstar jag dig nu? från urpremiären 2009
Unga Klara-utredningen klar [2009-02-26]
Loading ...
