Att hitta hem i ett annorlundaskap innebär nästan alltid att man måste bryta mot normer. Det är en konst som behärskas av Gorillan i Apstjärnan, fritt skrivet efter Frida Nilssons bok med samma namn. Gorillan är en udda existens som luktar konstigt och lever på att samla skrot. Men udda kan också bli ensam. Därför bestämmer sig tanten med gorillaliknande lösnäsa för att adoptera ett barnhemsbarn, Jonna. Med den övergivna flickans ögon får publiken följa hennes och Gorillans trevande försök till att lära känna varandra, gemenskapen som slutligen uppstår och deras kamp mot omvärlden för att få vara sig själva tillsammans.
I annorlundaskapets ljus framstår omvärlden ofta som absurd. Och mycket komisk. I Apstjärnan, för barn mellan 9 och 11 år, balanserar allvar och humor fint mot varandra. Komiken uppstår bland de normgivande karaktärerna som figurerar runt omkring Gorillan och Jonna. Gorillan spelas av Anna Hammarstedt och Jonna av en docka med Anna Thorén Mörnerud bakom. I henne dyker barnhemsföreståndaren, kommungubben och ett antal andra karaktärer upp. Anna Thorén Mörnerud gestaltar omvärldens alla figurer, alltid utspökade med avvikande attribut och med strålande komisk talang. Thorén Mörnerud har även gjort dockorna och scenografin. Med enkla medel skapar hon ett föränderligt scenrum och slagkraftiga karaktärer. En lösnäsa gör barnhemsföreståndaren snorkig och en tygorm blir en sniken kommungubbe, slående lik verklighetens vän av ordning.
Hammarstedt och Thorén Mörnerud är skickliga på att upprätthålla kontakten med publiken och involvera dem. Barnen görs på sätt och vis till huvudpersonerna i berättelsen som vi alla känner igen oss i, den om utanförskapet.
Ljud och musik av Peder Nabo är bärande i dramaturgin. När Gorilla tar en lös bilratt i handen och Jonna ställer sig bredvid, bär det av i en biltur som känns alldeles svindlande trots att den illustreras bara av skådespelarnas rörelser och ovanligt bildrik musik. Sådana återkommande grepp blir höjdpunkterna i Tom Fjordefalks manus och regi, medan partierna som ska skildra Gorillans och Jonnas försök att lära känna varandra, inte alltid når ända fram genom texten.
Sammantaget är Apstjärnan en uppmuntrande replik till det udda, riktade till barn i en identitetssökande ålder. Och en känslosam och varmt humoristisk resa mot friheten.
Loading ...
