Uppfordrande om imperialism

På väg till Afrika mellanlandar Teater Albatross i Varberg med sin Afrikatrilogi. Det är första gången jag ser de tre pjäserna, Bortom havet, Mary Kingsley och Kongo, i en följd. Temat blir slående starkt och tydligt: den enes välfärd är den andres ofärd. Välstånd i en världsdel leder till obestånd i en annan.

Det avslutande stycket, Kongo, bygger som de båda övriga på historiska fakta. Det berättar i absurd, tragikomisk och poetisk kavalkadform den blodbesudlade historien om belgiske kung Leopolds privata slavkoloni. Robert Jakobsson och medspelaren Carl Johan Kilborn agerar svenska missionärer, undersökande tidningskorrespondenter, en tvångsrekryterad soldat i den groteskt brutala kolonialarmén, samt kung Leopold själv. Den enkla, direkt tilltalande och lätt naiva berättartexten samverkar med extremt expressivt kroppsspel och dans.

Som en hyllning till Grotowskiåret återvänder Teater Albatross till sina rötter. Även scenografi och rekvisita är illustrationsmaterial i berättelsen. Framför allt skulpturer och dockor som kombinerar afrikansk folkkonst med modernistiska förvrängningar. Åsa Lieberaths applikationer i fonden återger dessutom fragment av texten. Det är pedagogiskt och teaterestetiskt avancerat på en och samma gång.

I Kongo når Robert Jakobsson och hans medarbetare kanske längre än någon gång tidigare, i sina försök att göra en scenkonstnärlig helhet som är både moraliskt, känslomässigt och estetiskt uppfordrande. I slutscenen förvandlar Jakobsson sin egen kropp till ett sorgealtare med brinnande ljus. Eller är han himmelsguden i fjärilsform, som svävar över mörkrets hjärta? Nu flyger i alla händelser Teater Albatross snart söderut för att spela Kongo i Kongo, och Bortom havet i en fiskeby i Kamerun. Man grips av en stark längtan att följa med.

LÄNKAR
Recension av Bortom havet
Recension av Mary Kingsley