Det är mäktigt men även lite läskigt när det plötsligt väller in katter i hela salongen. Från väggar och tak smyger de fram och stryker sig närgånget på publiken. Vissa partier i Andrew Lloyd Webbers musik, som består av tvära kast mellan pop, rock och opera, känns som om de hör hemma i någon obskyr skräckfilm.
Musikalen Cats utspelar sig en speciell natt då katterna i Jelliclegänget ska välja den katt som ska få ett nytt liv. Det finns egentligen ingen direkt sammanhållande handling utan vi kastas mellan korta episoder om katter med olika karaktärer.
Efter ett tag blir jag rätt less på att titta på katterna – som så många gånger tidigare utmålas som elaka, självupptagna och snorkiga djur – till dess att de makalösa dansarna lyfter föreställningen till nya höjder i slutet av första akten med ett helt sanslöst krävande och utmanande nummer. Det här är en musikaluppsättning där sången inte är det man får gåshud av – det är dansen som är det intressantaste i föreställningen.
Heder åt koreografen Gunilla Olsson Karlsson, den imponerande samlingen dansare och de fyra exceptionellt begåvade akrobaterna. När Katja Kortström står på händer fritt i luften i Mattias Anderssons ena handflata gapar både jag och övriga i publiken.
Tivoliscenografin är lekfull och fyndig. Som när mästertjuvkatterna Mungojerrie (Joacim Hedman) och Rumpleteazer (Elin Bemark) tippas ur en gigantisk tekopp. Eller när Grizabella (Malena Tuvung) med stor trovärdighet framför paradnumret Minnen sittandes i en pariserhjulskorg.
Andra akten blir också betydligt mer lättsam och begriplig. Så när Per Myrberg tassar in som skådespelarkatten Gus och briljerar både som vampyr och sjörövare är all irritation som bortklöst. Niklas Andersson som berättarkatten Munkustrap tar för sig på ett hemtamt sätt, Rennie Mirro axlar rollen som den fräcka katten Rum-Tum-Tugger väl och hela salongen faller i gungning när Profetikus (Fred Johanson) med mullrande stämma förkunnar hur man närmar sig en katt.
Att använda Ann-Louise Hanson och Peter Harryson som affischnamn är dock snudd på bedrägeri: man ser knappt svansen av dessa skådespelare som bara har ett nummer var. Men på det stora hela är Cats en rivig föreställning med sväng.
FAKTA
Musikalen Cats spelades för utsålda hus 1981–2002, inte mindre än 8 949 gånger bara på New London Theatre. Den bygger på texter ur T. S. Eliots De knepiga katternas bok. Den har spelats i 20 länder, i ungefär 250 städer. Spelade senast i Sverige på Göteborgsoperan 2006 och i Malmö 2007.
Loading ...
