Aktör: Raudra-Åsa

RECENSION. Egentligen gör det ingenting att Teater Aktör är en av Göteborgs ojämnaste frigrupper. Det är deras strävan att utforma en egen estetik som är intressant att följa, resultaten är underordnade.

Med Raudra-Åsa bevisar gruppen återigen att de menar allvar med sina ambitioner, även om föreställningen – i likhet med Aktörs tidigare uppsättningar – lider av uppenbara barnsjukdomar.
   Att bygga ett ”dansexplosivt” drama på temat ilska blir nämligen rätt enahanda. Åtminstone om man, som skådespelaren Åsa Gustafsson och regissören Johan Forsman, till en början endast utgår ifrån ett enda uttryck: vansinnesvreden.
   Men när inledningen väl avklarats hittar Raudra-Åsa snart tonen. Och som vanligt i fallet Aktör utmärks denna av en lågmäld och intelligent visualitet: en superhjältes mantel som växer och växer och till slut trasslar in sig i såväl scenografi som skådespelare, en lekfull spotlight som reducerar Gustafsson till ett par fötter, en lyktförsedd järnstång som pendellikt sveper över scenen.
   I denna blandning av visuella och speltekniska uttryck tror jag plötsligt på Åsa Gustafssons förvandling till sitt alter ego Raudra-Åsa, en mytologisk och skitförbannad hulk. När hon vid ett tillfälle så spänner blicken i mig och ryter är jag på vippen att pipa av ovillkorlig respekt: Ja, du är fenomenal! Jag ger mig! Men skäll inte på mig!

Johan Hilton