Dramalabbets grotta på Östgötagatan känns som en nedlagd fabrik. AUN Crew har klottrat på väggarna. Hoppackade kartonger står hur som helst på golvet, de är våra gradänger. Kanske behöver man en sådan plats för att testa nyskriven dramatik?
Föreställningen börjar med musik, bandet Mackaper lirar en stund. Deras musik är svängigt skramlig, och påminner i melodislingor och hammondtoner om Sagor och Swing.
Fem innerstadskaraktärer presenterar sig för oss. Precis som på Facebook sker det genom korta fraser: ”Joar is försöker sova på tåget”. Alla fem har på olika sätt med en aktuell, nyskriven föreställning på Dramalabbet att göra.
Vi följer dem från premiärdagens morgon till kvällens eftersnack. Författaren har skrivkramp och gör allt utom att skriva. Två timmar före deadline fastnar kritikern i sci-fi-romanen. På sin vårdcentral kvävs flickvännen av hopplösa patienter, hon hinner aldrig lösa cancerns gåta.
För Dramalabbets publik är problemen och ursäkterna bekanta. Aktualiteter kryllar av tidsmarkörer som gör att den måste placeras just här och nu. Ipred. G20. Scrubs. Salem Al Fakir. Moleskin.
Monologerna, ibland dialogerna, smiter i varandra så att ingen behöver tala till punkt: nästa tar vid och fortsätter. Resonemangen är så gemensamma, eller så ytliga och allmänna, att alla delar dem. Skådespelarna spelar på de snygga övergångarna mellan karaktärerna och gör dem övertydligt hopflikande.
Texten är smart, men manusförfattaren Elin Brandell har velat förutsäga alla våra reaktioner. Varje replik är uttänkt för att vi ska tycka att den är rätt, inte för pjäsens bästa.
AnnaLina Hertzbergs uppsättning vill också överlista oss och vara något vi inte kan förvänta. Biljetten är en post-it-lapp, som besökaren får skriva en dröm eller längtan på. Rummet är rörigt, kartongerna flyttas omkring och ingen i salongen har full överblick utan att vända sig om.
Greppen behövs kanske, för som det står i manus är det inte ”så fräscht” med en pjäs om stressade självupptagna urbana figurer. Men det mest experimentella i Aktualiteter handlar bara om yta. Pjäsen säger inget vi inte redan vet. Tragiken ligger i att karaktärerna tycker så förbannat synd om sig själva, fast de har det rätt bra. Det räcker inte. Föreställningen framstår som så uppfylld av samtid och innerstadsångest att den riskerar att snart vara glömd.
FAKTA
Dramalabbet presenterar ett helt koncept under projektparaplyet Aktualiteter. Teaterföreställningen är bara en del, även performance och en ”monologakut” med väldigt nyskrivet material ingår. ”Självcentrerat, urbant och samtidigt” hävdar de själva.
Loading ...
