Under regissören Sara Giese och delar av Malmö dramatiska teaters ensemble visas de tre examensarbetena upp i repsalen på Hipp. Det är tre helt fristående dramer med en gemensam utgångspunkt: Ett sjukhus, en stad, en epidemi.
I den första pjäsen, Glasburen av Vanja Isacson, faller en ung kvinna ihop i entrén på det stora sjukhuset. Hon isoleras i ett rum, en glasbur, och det hela utvecklas till en klaustrofobisk nagelbitande thriller mellan överläkaren och den unga kvinnan. Flera överraskande vändningar gör att jag aldrig riktigt vet vad som skall hända härnäst.
I den komiskt skruvade Sedermera död av Jens Peter Karlsson återkommer överläkaren, nu själv drabbad av det dödliga viruset. Sedermera död drar nästan åt buskishållet och dialogen är rapp och underfundig. I triologens sista fristående del Åttonde våningen av Emma Broström är undergången nära. Sjukhuset har förvandlats till ett gränsland mellan liv och död, där de få överlevande i absurd desperation klamrar sig fast vid varandra.
Även om den dramatiska nerven ibland är något ojämn genom pjäserna, är valet av den undergångsbetonade stoffet utmärkt och det räcker långt för att hålla mitt intresse vid liv. Döden fascinerar och skrämmer oss, men utan den vore livet knappt värt att leva.
Fotnot:
Av landets fyra teaterhögskolor är det bara den i Malmö som har en dramatikerutbildning. När den startade 1998 var den ettårig. I dag är den treårig.
Loading ...
