Det handlar med andra ord inte om något försiktigt tassande på andra sidan könsgränserna utan om ett rejält intrång på manlighetens jaktmarker, där ju varje gest, blick och grymtning bidrar till revirpinkandet.
Att se denna ritual utförd av skickliga kvinnliga skådespelare är underbart förvirrande och förlösande, särskilt som Gertrud Larsson tecknat sina rollkaraktärer med stor ömhet. Hon glömmer inte att jaktlagets slutenhet har dimensioner långt bortom manligt-kvinnligt: den skapar kontinuitet och sammanhållning i bygden, fungerar som klassmarkör, auktoriserar ålder och erfarenhet och så vidare. Hon ironiserar inte, driver aldrig gäck med sina figurer.
” Att se denna ritual utförd av skickliga kvinnliga skådespelare är underbart förvirrande och förlösande”
Loading ...
