Ho-ho-ho … homoskämten rullar från scenen, och de varma välvilliga skratten rullar tillbaka från salongen. Det är inga alltför vågade vågor som går höga på Malmö stadsteater när All we need is love har premiär.
För precis som Beatleslåten som lånat denna nyskrivna pjäs sin titel är mycket av innehållet något som många av oss har hört förut – men som både tål och tyvärr kanske måste höras igen.
Communityteatern har slagit igenom stort i Sverige, teatrar gräver där de står och får fram specialskrivna mer eller mindre dokumentära föreställningar med stoff från olika sociala och lokala grupper.
Regissören Ronny Danielsson har länge samlat på livsberättelser från Malmöbor. Sex av dessa – baserade på intervjuer med homosexuella män – fick dramatikern Klas Abrahamsson att arbeta med, och till att rörligt levandegöra de stora känslorna på scenen har man koreografen Roger Lybeck. Det hela har blivit en spänstig collageföreställning om kärlek, sex och utanförskap med lite sång, lite dans, lite – nej, rätt mycket! – naket. Upplysning med underhållning – förpackningen är betydligt festligare och mer extrovert än den vanliga dokupjäsens.
Vi flabbar åt fikarumsfördomar och dråpliga normkrockar, lägger huvudet på sned åt gulliga kärlekshistorier, och laddas med explosiv energi eller snörp i bröstet genom den visuella påhittigheten – även om något dansnummer känns lite sökt (dans med duschrumsdörr, dans med laptop …). Ensemblen kommer ut titt som tätt, både i sina berättelser och bokstavligt, ur gymnastikskåp i ett omklädningsrum.
Till större delen är det en föreställning som är mer sugen på det där varma rullande skrattet än på att kasta sig ut för kanten. En mysig medvetandegörandeshow som vill passa både inne i och utanför communityn.
Men det finns ett par scener som svider, om mörker, förtryck och våld. Och stunder då några av livsskildringarna närmar sig dramatiska berättelser i sin egen rätt, inte bara fragment i en polyfon ämnesföreställning: som Göran Dyrssens nervöst förälskade familjefar, Bashkim Nezirajs charmtroll till fotbollsspelare, Lindy Larssons sjungande man från Bagdad. Och det är en rasande skicklig ensemble överlag.