Måste man förstå allt för att känna teater under huden? Nej, det finns inga måsten, men i helgen kände jag det där obetvingliga behovet av facit. Jag ville veta vad de fyra skådespelarna i Allt blir bättre pratade om. Egentligen. Exakt.
Inte bra. För en stor poäng med Martin Crimps kvicka pjäs är just tolkningsutrymmet. Det är upp till mig och dig att föreställa mig varför ”han” valde att skjuta huvudet av fem skolbarn, vem den instängde ”Bobby” egentligen är, eller om varför ”hon och han” har tröttnat på sitt äktenskap.
Nej, förresten. Det är upp till oss i publiken att bara glida med den snabba, smarta dialogen, snyggt översatt av regissören Anna Sjövall. Gör man det istället för att haka upp sig på detaljer, ja då står det snabbt klart hur väl de medverkande bemästrar sitt hantverk.
Elmira Arikan är näbbigt cool och Lisbeth Johansson hennes mjukt sökande motpol. Jan Coster äger rummet med sin absoluta närhet till både svärta och komik. Zubair Sharif svävar liksom omkring, och lägger beslag på de bästa replikerna. Med grymmast tajming.
Grundbulten i Allt blir bättre är en dialog i ett sorts brainstormformat. Teorier och idéer om honom, henne, Bobby och barnen forsar fram och tillbaka, i effektivt uppstramad regi. Rätt som det är stannar allt till, och vi ställs inför små och stora tragedier. Eller? Handlar det om ett terrordåd? Ska de skiljas eller har de bara grälat lite? Dog barnen verkligen?
Visst, det är svårt att inte fastna i alla frågor. Då kommer de små pauserna, som små softa välsignelser. Skådespelarna fuldansar till dobidotemat från den franska filmen En man och en kvinna, på klädhögar, i skön Birgitta Egerbladh-stil. Det funkar som ett slags sudd. Man suger i sig lite roliga kostymmoves och nollställer hjärnan.
Och så börjar det diffusa persontecknandet igen, förstärkt i sin oklarhet av den ödsliga, tillfälliga lokalen. Nästa gång spelas pjäsen nämligen i en tom lägenhet i pensionärsghettot Björkekärr. För att sedan glida vidare till en vinterstängd klubblokal i fina Långedrag, by the sea.
Ja, till och med spelplatsen är ungefärlig. Inte dumt alls.
Länkar:
Allt blir bättres webbplats och blogg.
Om Martin Crimp på Wikipedia.
Mer om konst- och forskningsområdet övergivna platser hos Jan Jörnmark eller på Abandoned places.
Loading ...
