Linus Fellbom är inte bara en 25-åring med en färgsprakande frisyr som lyssnar ovanligt mycket på opera för sin ålder. Han är också en mycket eftertraktad ljusdesigner. Förra året satte han ljus till 17 produktioner och i år säger han sig vara ”skrämmande nära” lika många. Jag räknar till tolv i hans prydliga CV och hittar bland annat Lycksalighetens Ö som invigde nya Norrlandsoperan, Festen på Dramaten, Antikrist på Det Kongelige i Köpenhamn och Stormen på Göteborgs stadsteater. Ja, och så Rhenguldet ”hemma” på Folkoperan, som regisserades av pappa Claes Fellbom och dirigerades av mamma Kerstin Nerbe. Föräldrarna är teaterchef respektive musikchef på – och tillika grundare av – Folkoperan i Stockholm. Men Linus menar att de inte på något sätt har lagt sig i hans yrkesval.
– Vi är lika gamla ungefär, jag och Folkoperan, och jag är uppvuxen där, så det var svårt att undvika att hamna i den här branschen. Jag var inne i geggan från början liksom, konstaterar Linus Fellbom.
Autodidakt antielev
Någon plugghäst har han aldrig varit och han hoppade glatt av gymnasiet i tvåan… eller hur mycket han nu ens var närvarande i tvåan.
Samhällsvetenskaplig linje var hur som helst inte särskilt intressant. Desto mer intressant var ett sommarjobb på en ljusuthyrningsfirma som blev den slumpartade starten till det han håller på med idag.
– Jag satt och tvättade strålkastare i ett par veckor och det var enormt lärorikt, precis som det var för Karate Kid att vaxa bilar, säger Linus och skrattar åt sin enda gemensamma nämnare med filmhjälten.
I stort sett är Linus självlärd och det närmaste en utbildning han har kommit är ett halvårs praktik 1997 på ljusavdelningen på världsberömda Deutsche Oper i Berlin. Där hade han stor frihet att röra sig mellan salongen och bakom kulisserna och kunde på så sätt följa ljussättarnas och regissörernas arbete, samtidigt som han fick inblick i teknikernas och ateljépersonalens värld.
Upptäckt av Rickard Günther
Innan han åkte till Berlin hade han redan flera produktioner bakom sig och om sin allra första ljusdesign säger han:
– Den är jag otroligt stolt över, det är fortfarande ett av de bästa koncepten jag gjort!
Pjäsen var Första varningen av Strindberg, året var 1995 och bästa vännen Emil Graffman skulle begå sin regidebut under Strindbergsfestivalen i Stockholm. Den nervöse regissören gick, efter viss övertalning, med på att låta Linus göra ljuset och resultatet blev lyckligtvis bra – ”förvånansvärt bra”, enligt Linus.
På premiären kom regissören Rickard Günther och tittade. Han blev imponerad av den då endast 18 år unge ljusdesignerns arbete. När Rickard Günther lite senare behövde en ljussättare till en slutproduktion på Teaterhögskolan i Stockholm, anlitade han Linus. Sedan dess har det rullat på med uppdrag, främst inom Sverige men också i utlandet och idag har Linus egen firma.
Svårt bli accepterad som konstnär
Självklart finns det konstnärliga teorier om ljussättandets konst, precis som det finns olika teorier kring regi och scenografi, men till skillnad från regissörer och scenografer finns det i Sverige ganska få frilansande ljusdesigners.
Linus uppskattar att de är något tiotal som går mellan landets teatrar på samma sätt som teatervärldens övriga frilansande konstnärer. De personer som är fast anställda av teatrarna och gör ljussättningar har som regel belysningsmästarens ansvar för hela ljusavdelningen.
– Det pågår en grundkonflikt i de egna leden där många fast anställda belysningsmästare kämpar för att bli accepterade som konstnärer, eftersom de anser sig vara en konstnärlig del i den kreativa processen, men det kan vara svårt att vara både och – inte minst på grund av tidsbrist. Det är just det som är problematiken, att vara belysningsmästare eller att vara ljusdesigner är två fundamentalt olika saker.
Men samtidigt som ljusdesign till stor del är ett konstnärligt yrke handlar också mycket om att komma fram till tekniska lösningar. Alla teatrar ser olika ut ”inuti” och på exempelvis vissa operor, där man spelar olika föreställningar från kväll till kväll, måste man passa in ljuset i idén om att allt snabbt ska kunna riggas om. En ny teater är alltid en ny nöt att knäcka och scenografens skisser och miniatyrmodeller studeras grundligt. Datorn är därför ett oumbärligt hjälpmedel och Linus har stor nytta av arkitektprogrammet AutoCAD.
Från teater till tv
Trots att Linus är frilansare har han en ganska trygg tillvaro och han får ofta komma tillbaka till nöjda teatrar och regissörer. Exempelvis har ett riktigt tajt yrkesförhållande uppstått mellan Linus och Göteborgs stadsteaters konstnärlige ledare Jasenko Selimovic´. Linus har gjort ljus till alla uppsättningar Selimovic´ regisserat sedan Den europeiska kritcirkeln 1999. Den kommande Antigone på Dramaten i vår är också inplanerad, liksom tv-inspelningen av Albert Speer, trots att Linus aldrig jobbat med någon fullskalig tv-studioinspelning.
– Det ska bli fantastiskt spännande eftersom jag inte vet hur man gör, säger Linus som är van att jobba i ett helt annat format.
Linus säger att många ljussättare tycker att det bästa betyget är när de får höra att man ”inte alls tänkte på ljuset”, men han delar inte alls den åsikten. Den som sett Linus ljusdesigner vet att de kan vara oerhört påtagliga, såsom det bländande motljus han använde i hårdrockbaletten Unreal Estate på Kungliga Operan.
Ljuset har flera viktiga funktioner och de skiljer sig åt mellan olika sammanhang förklarar Linus. Han har jobbat med såväl teater, opera och musikal som med rena musikkonserter, exempelvis åt Bo Kaspers Orkester, och har nyligen fått en förfrågan av EMA Telstar om att göra ljuset till Carolas kommande julshow. För konsertartister handlar ljuset ofta om att det ska få dem att se snygga ut, medan skådespelare tvärtom ibland ska se extra fula eller otäcka ut. Skådespelare kan också få trygghet av ljuset och behöver ibland något mer att spela mot, kanske för att scenografin är avskalad.
– Nu när vi jobbade med Stormen blev Johan Rabaeus väldigt lycklig över en ruta som han fick att hålla sig inom, då funkade plötsligt allt för honom, säger Linus som var den som skapade rutan på Göteborgs stadsteaters stora scengolv.
Allt ljus är tillåtet
De flesta klyschor som brukar appliceras på olika teatergenrer går enligt Linus att översätta till ljusdesignerns språk: inom opera och musikal kan man vräka på mer och inom talteater är det oftast blekare nyanser.
Därmed inte sagt att man inte får experimentera över gränserna.
– Många använder en massa strålkastare för att göra snyggt ljus, men det blir så oändligt mycket bättre om man använder själva ljuset för att berätta en historia, om man använder ljuset för att göra teater – och det finns inget som inte är tillåtet.
Och en grej som undertecknad inte trodde att man ”fick” göra, görs tydligen otroligt ofta. Under vårt samtal berättar Linus att film är en enorm inspirationskälla för honom och hur han flera gånger fått i ”läxa” av teaterregissörer att se en viss film för att få en bild av vad regissören är ute efter. Där ser man…
Operaregidebut á la Selimovic´
Just nu kan man se Linus Fellboms ljusmåleri i Norma på Södertäljeoperan. Därefter är det dags för A Chorus Line på Göteborgsoperan, balett- och operaprogrammet Stravinskijsagor på Kungliga Operan i december samt Antigone på Dramaten till våren.
Nästa jobb på Folkoperan blir Jasenko Selimovics´ operaregidebut med Tosca av Puccini hösten 2003. Därefter följer fortsättningen på Wagners ring, Valkyrian, som planeras till 2004 i regi av Claes Fellbom.
Loading ...
