Hjärna och kropp. Kaos och ordning. Konst och vetenskap. Själ och hjärta. Liv och död. De stora orden fyller programbladet och har tyvärr också letat sig in i föreställningen. Den helt vitklädde och -sminkade Fefe Deijfen yttrar flera floskler i upptakten, typ ”Har du slutat att leva fast du inte är död?”. Det är förnumstigt och sökt. Vi i publiken vill att en halsbrytande show ska väcka livsfrågorna och -andarna i oss, vi vill inte bli skrivna på näsan av en konferencier som är en lika dålig skådis som habil akrobat.
Lyckligtvis silas snacket ganska snart. Numren glider in i varandra, artisterna småpysslar samtidigt här och där med sina konster och trix. Det glittrar i rött och guld av dekorativ gammalcirkusnostalgi. Elastiska textilier fyller scenrummet likt mänsklig vävnad och utgör rekvisita och redskap för akrobater och andra artister.
Och efter paus artar det sig till ett riktigt fyrverkeri av akrobatik, magik, komik och mer eller mindre abstrakta skulpturer och koreografier – mycket av uttrycket hämtas från modern dans. Projicerade animationer av Lennart Nilsson-lika resor i vårt inre universum bidrar också till ny-et i nycirkusens formspråk.
Och det finns en story.
Saga, tillknäppt knytblusfröken, får ett hjärta av uråldriga lindanserskan Julia P, en kroppshårig och krum gumma som ändå trippar på tå. Hjärtat växer och växer, hon får kånka och sedan släpa det med sig. Till slut kan hon krypa in i och ut ur det, och hon blir en förlöst medlem av det fantastiska sällskapet cirkus- och livskonstnärer. Molly Saudek, lindansare med betoning på -dansare, strålar av lycka som stand-in för Anna Lagerkvist, och ersätter den till slut saligen insomnade Julia P i cirkusfiktionens eviga kretslopp.
Det är faktiskt de gamla goda cirkuskonsterna som mest väcker livsandarna. Amerikanen Jay Gilligan är en rasande skicklig jonglör. Med bollar, ringar och käglor utför han ett hisnande nummer i en hetsig duell med lika skicklige slagverkaren Erik Nilsson.
Och allra, allra häftigast är de finska trapets- och luftartisterna Mirja Tuulikki Jauhainen och Sanna Kopra – här hisnar det rejält! Vilken råstyrka, vilken balans och kontroll och samtidigt livsglädje! Alltsammans till ackompanjemang av Irya’s Playgrounds saftigt melodiska rock.
Sammantaget bjuds många riktigt bra cirkusnummer i en som helhet dock aningen kokett självsmakande föreställning.
Loading ...
