Berättelsen om Halim, en ung kille som drömmer om att bli världens mäktigaste revolutionsblatte, har både hyllats och kritiserats.
Nu blir boken pjäs med urpremiär på Angereds teater i Göteborg.
Nummer ringde upp Jenny Andreasson som skrivit manus och regisserat.
Språket i Ett öga rött är väldigt speciellt. Hur har du hanterat det?
– Om boken vore skriven på autentisk rinkebysvenska och utgav sig för att vara dokumentär hade jag inte vågat göra en dramatisk bearbetning. Men den är skriven på ett eget språk, huvudpersonen Halims eget sätt att svänga till ord och uttryck. Efter ett tag kommer man in i det. Men när jag har kört fast har jag pratat med författaren Jonas Hassen Khemiri.
Jag antar att det har krävts en stor dramaturgisk bearbetning av boken. Hur har du gjort?
– I boken går berättelsen både upp och ned. Jag har skapat en mer dramatisk båge med en tydlig början och en handling som byggs upp mot ett crescendo. Men jag har vågat mig på att behålla mycket av Halims monolog eftersom jag tycker att den är dramatisk i sig.
Vad i berättelsen har du valt att fokusera på?
– Relationen mellan Halim och hans pappa och konflikten dem emellan. Halim tycker att hans pappa håller på att svennifieras och söker sig själv åt andra hållet. Jag har också försökt plocka fram Halims hela värld med alla drömmar och fantasier. Det ska verkligen vara som att kliva in i Halims huvud.
Bahador Foladi spelar rollen som Halim, det är hans första huvudroll. Hur gjorde du när du valde ut skådespelarna?
– Bahdor Foladi och Kave Foladi, som spelar pappan, är båda anställda på Angereds teater. De är far och son även i verkligheten och lite av anledningen till att pjäsen överhuvudtaget sätts upp. Hassan Brijany som också ingår i ensemblen sökte själv upp Angereds teater, precis som Josefin Peterson som spelar alla kvinnoroller. Josefin har rest mycket i Mellanöstern och hade på det sättet bra förkunskaper.
Vad har du själv för erfarenheter av förortsliv?
– Jag är uppvuxen i Sollentuna vilket är en förort som borde få SM-guld i segregering. I mitten ligger höghusen och ut mot kanterna de fina kvarteren. Själv kommer jag från en medelklassfamilj men flyttade mer och mer in mot mitten. Just nu, efter att ha flyttat fjorton gånger på ett år i Stockholms innerstad, bor jag i Kista. Så från att ha varit en typisk innerstadsbrud som går på DI (Dramatiska Institutet) har jag blivit förortsbo. Jag utger mig absolut inte för att vara blatte eller blattekännare, men jag har både ett inifrån och ett utifrån perspektiv på förorten.
Det finns ett väldigt sug runt boken Ett öga rött. Den blir troligen film med manus av produktionsbolaget Tre vänner också. Var du eller de först med att vilja göra en dramatisering?
– Det var jag. Jag har hört någon nämna att mitt manus skulle omarbetas till film. Men det tror jag inte blir aktuellt. Mitt manus är allt för anpassat till teatern för det.
Vad tror du att det är i Ett öga rött som så många gillar?
– Boken är skriven på ett humoristiskt sätt. Som svensk utan erfarenhet av utanförskap kan man läsa boken och skratta men ändå få sig en tankeställare. Sedan har den inte gått hem bland alla invandrare. En del tycker att den klyschig. Men då tycker jag att man har missat bokens bakomliggande poäng.
Loading ...
