Angereds teater: Dom älskar mig, dom älskar mig!

Daniel Boyacioglu har ställt upp ett litet bord på Angeredsteaterns scen. Där sitter han och ordnar med sina saker: Två böcker, en cd-skiva, en mobiltelefon och ett glas vatten. Runt omkring står bruna pappkartonger, vid ett bordsben ligger en plastpåse. När premiärpubliken har kommit på plats i bänkarna säger Daniel Boyacioglu ”Hej”. Ljuset i salongen förblir tänt och Boyacioglu gör med andra ord tidigt klart att vi inte ska förvänta oss någon traditionell kväll på teatern. Han börjar med att läsa två dikter med sin suveräna teknik, som får publiken att vilja lyssna till precis varje ord.
   Böckerna på bordet är hans egna diktsamlingar och det är på dessa han bygger hela föreställningen. Det handlar om kärlek, om att ge mamma pengar i julklapp och om svennekultur. Allra bäst blir det när Boyacioglu gör
utvikningar från dikterna och berättar om hur han tänkte när han skrev dem. Fler sådana utflykter hade bara gjort föreställningen ännu bättre, men Dom älskar mig! Dom älskar mig! är ändå en föreställning att bli småkär i. Framförallt för att Daniel Boyacioglu inte väljer några enkla vägar.