Ångrarna på Stockholms stadsteater

RECENSION/ TEATER. Böglobbyn har precis haft premiär i SVT. Och plötsligt vet hela svenska folket vad Cruising, Bareback och Dykedog är. Samtidigt ventileras könsbyte i Ångrarna, en dokumentär pjäs om två män som ångrar att de gjorde om sig till kvinnor. Bara att konstatera: Smalt är det nya folkliga.

Två män, två stolar, ett bord och en mikrofon. Det här är enkel berättarteater. Den som förväntar sig stor dramatik till det yttre blir besviken. Det är på det inre planet som det händer saker på scenen i Marcus Lindeens pjäsdebut Ångrarna, en berättelse om hur man i hela sitt liv har känt att man är född i fel kropp, opererar om sig – för att sedan ångra könsbytet.
Det dokumentära understryks ytterligare av att männen gör klart för publiken att de befinner sig i en intervjusituation som ska bli en pjäs. I ett lakoniskt samtal delger de varandra sina historier. Det är tragiska, men samtidigt humoristiska, berättelser vi får lyssna på, bitvis illustrerade med dokumentära diabilder: om hur den ena mannen, Mikael (Lena-Pia Bernhardsson), nästa pliktskyldigt genomför sitt könsbyte. För ”Har man tagit fan i båten så får man ro honom i land”, som han uttrycker det. Och historien om Orlando (Åke Lundqvist), som lyckas vara gift i elva år med en svetsare i Södertälje utan att maken upptäcker något. Trots att Orlando får gå upp och raka sig varje morgon innan han vaknar. Och som, när han sent omsider inser sanningen, slår Orlando sönder och samman.
I slutänden inser vi att vår identitet inte sitter i könet, utan i själen. Och den kan man aldrig operera.

Ylva Lagercrantz