Anima – och du som inte gillade balett

Det är bra med kontakter. Tack vare sina goda kontakter kunde Anders Hellström, GöteborgsOperans nye Balettchef, på kort tid sätta samman det tredelade programmet ”Artifact(s)” som blev höstens stora danshändelse. Nu är det dags igen. Den tredje mars bjuder Hellström sin publik på ett nyskapat helaftonsverk, ”Anima” av Pär Isberg, en av Sveriges hetaste koreografer.
Nyskapade verk är viktiga för att utveckla och profilera ett balettkompani, i synnerhet nya helaftonsverk. Men det är också en oerhörd utmaning för en koreograf att ge sig in i ett sådant projekt. Eftersom Pär Isberg hade förtroende för Anders Hellström och kände kompaniet tackade han ja till förslaget att arbeta fram ett nytt verk.
– Det är ett underbart gäng! Det är människor som jag känner att jag får kontakt med och som inte är rädda för att prova och utforska. Varje person har något eget att tillföra, till exempel de två flickorna som gör Huldrans roll. Redan från början såg jag att de hade en rörelsekvalité som var väldigt speciell och som jag kanske inte själv hade kommit fram till. De var nästan lealösa, inte människor utan väsen, säger Pär Isberg.
Huldran är den kvinnliga huvudrollen i ”Anima” som är inspirerad av Gustav Sandgrens novell ”Johannes och huldran”. Novellen handlar om den unge mannen Johannes vanmakt inför det materialistiska, inrutade vardagslivets meningslösa tvång. Berättelsen är skriven på trettiotalet, men Pär Isberg tycker att den är mer aktuellt i dag än någonsin. Idag, då materialismen är den starkaste drivkraften i ett samhälle allt fler människor försöker fly bort från.
– Johannes tror att han funnit en människa som är som han själv i kvinnan som blir hans hustru, men chocken blir stor när han upptäcker att hon är värre än alla andra. I texten står det att ”Han finner henne vid sina silverskåp, hon räknar ”silver ” Då flyr han, förklarar Pär Isberg.

Mycket ljusteknik
Johannes flyr ut i skogen och naturromantiken är ett viktigt drag i berättelsen. Men på scenen blir det inte något ”John Bauer sceneri” med mossa och granar. I ”Anima” skapar ljuset scenbilden vilket är möjligt tack vare GöteborgOperans avancerade scenteknik. Med hjälp av laserljus har ljussättaren Torkel Blomkvist skapat något som bäst kan beskrivas som en vision, på en gång magisk och verklig.

Under repetitionen, när jag ser sceneriet långsamt förändras, uppstår samma känsla som inför ett illusionstrick. Man ser hur det går till, men kan ändå inte förstå hur det är möjligt. De tio korta minuterna gör mig nästan andlös. Trots att det är en och en halv vecka kvar till premiären när jag ser föreställningen, har scenografin, koreografin och musiken i skogsscenen redan smält samman till en magiskt vacker helhet.
Så är också ”Anima” resultatet av ett mångårigt samarbete mellan Pär Isberg, Torkel Blomkvist, Bo-Ruben Hedwall och Ann-Mari Anttila. Isberg tycker att det är skönt att arbeta med människor som han har en levande kontakt med. Speciellt som kostym och scenografi måste skapas långt innan han går in i studion och börjar arbeta med dansarna. ”Är alla dörrar är öppna blir det inga överraskningar en vecka före premiären.” Han får medhåll av kostymskaparen Ann-Mari Anttila.
– Först lyssnade jag på musiken, sedan diskuterade vi. Men vi visste ändå ingenting om stegen eller hur baletten skulle se ut. Förutsättningen för att det skall fungera är att man känner varandra, det vore väldigt svårt annars. Jag vet att Pär har många lyft, vilket betyder att alla kostymer måste vara fixerade i gren och axel för man kan inte dansa om dräkten inte sitter fast, säger Anttila.

Stimulerande samarbete
Scenografen Bo-Ruben Hedwall är den som arbetat längst med Isberg, i åtta produktioner. För honom är den tidiga startpunkten inget problem, tvärtom ger den honom tillfälle att vara ”suverän i två månader”.
– Det känns hemskt skönt, för jag kan göra vad jag vill. Mina vänner är mycket intresserade av scenografin, kommer med synpunkter och skjuter sina egna problem åt sidan. På det viset är det fruktansvärt stimulerande att jobba i grupp, säger Hedwall.
– Eftersom jag är äldst i gruppen har jag jobbat längst med Pär. Ett långt samarbete gör att man får mer och mer material. Man kan mötas över modeller och skisser för det är inte alltid att orden säger vad man menar. Säger Pär om en av mina modeller att: ”Det här kan jag också använda”, då vet jag att det här är inte vad han vill ha, han vill ha något ännu bättre. På så sätt är det en väldigt stimulerande arbetsgemenskap.
– Jag tycker också att det är oändligt mycket lättare att arbeta med dans än talteater där skådespelarna envisas med att ständigt ha saker i händerna och massor av rekvisita. Jag föredrar den rena dansscenen.
– Det är också ett val. Att inte ha en massa saker på scenen, inte en massa rekvisita och kulisser utan att ta fram grundtankarna och tydliggöra historien, inflikar Pär Isberg.

Barbro Smeds med i teamet
För att frilägga historiens innebörd och skapa en dramatisk helhet har man utökat Anima-teamet med en dramatiker, Barbro Smeds. Hon beskriver Anima som berättelsen om en ung mans undergång. Johannes drömmer om ett annat liv och när pressen blir för stor flyr han. Vart han flyr är en öppen fråga, kanske ut i naturen, det ursprungliga. Där möter han Anima. Vem är Anima? En kvinna eller den del av hans personlighet som inte fått utrymme i den inrutade vardagen? Frågorna har många svar och Isberg låter dem vara öppna så att det står var och en fritt att tolka dem själv.

Därför har han valt att skapa en abstrakt balett där det mänskliga finns kvar. Den abstrakta koreografin som skildrar kontrasten mellan det konventionella borgerliga livet och friheten i den vilda naturen fodrar rätt slags musik. Denna gång föll Isbergs val på den amerikanske tonsättaren John Adams. Men han ville inte ta hela verk utan låta koreografin styra musikens sammansättning.

Liberal kompositör
– På ett tidigt stadium kontaktade jag John Adams för att ta reda på om det var möjligt att få tillåtelse att använda delar av hans kompositioner fritt, sätta samman dem i nya kombinationer. Han var mycket öppen och gav mig tillåtelse att använda hans musik som jag ville. Det tycker jag är en enastående sak av en kompositör att förstå att detta inte är en konsert utan något helt eget, menar Pär Isberg.
Att som koreograf föreslå något sådant för en tonsättare är mycket djärvt och det märktes på Isberg att han känner sig hedrad av det förtroende John Adams visat honom. Gästdirigenten Graham Bond tillade att musiken i ”Anima” spänner över John Adams hela produktion, från tidigt sjuttiotal till 1999 och beskriver en mängd olika stilar. Bond har arbetat med Adams musik i ”Fearful Symmetries” av koreografen Peter Martins och han anser att den är mycket lämplig för dansverk på tjugohundratalet.
Vid tiden för vårt samtal är det som sagt en och en halv vecka kvar till premiären, mycket arbete återstår och mycket kan hända. Men det finns en kamplust och en positiv vilja som gör att man förstår varför GöteborgsOperans balett vid sidan av Cullbergbaletten är Sveriges mest nyskapande kompani.