Det är alltid frestande att recensera scenkonst för barn utifrån publikens reaktioner, eftersom det ofta upprepade ”barn är den ärligaste publiken” stämmer. I Sensacional av det katalanska kompaniet Imaginart hänger dessutom konceptet helt på barnens samarbetsvilja, eftersom småttingarna själva utgör föreställningen. Publik är istället föräldrar och andra medföljare, vilket är tur eftersom en och annan spontanartist faller i gråt redan innan showen börjat.
En stor vit matta, eller projektionsyta, är utlagd på golvet. Barnen får låna vita kläder och uppmanas att dansa på mattan medan föräldrarna snällt får hålla sig utanför. Dansaren Carla Pérez Mora är med som vuxen vägvisare. Rummet släcks ner (lite onödigt abrupt) och blommor, nyckelpigor, hjärtan på ben och allsköns andra krumelurer projiceras över mattan och de små dansarna.
Min egen treåriga testpilot är sjuk så jag kan iaktta i lugn och ro. Sedd utifrån är Sensacional en läcker performance utan en död sekund. Animationerna är snygga och tekniken tillförlitlig. Josep Maria Baldomàs musik, en blandning av sakrala toner, svängig electronica och diverse ank-kvack, fungerar som fantasieggande motor för de söta och oförställda aktörerna.
Det är oupphörligt fascinerande att se hur olika barn – och vuxna med för den delen – tar sig an denna nya situation. Total vägran, försiktigt gluttande från en förälders famn eller glädjefnattig nyckelpigejakt, här finns hela känslospektrat.
Min enda invändning är egentligen att Sensacional tar slut efter bara 20 minuter, just när de mer avvaktande barnen börjar släppa loss. En inledande samlingsstund hade nog varit behjälplig, men samtidigt uppskattar jag att Imaginart inte daltar – och vad är det som säger att ett barn inte kan få ut lika mycket av besöket genom att se på?
Jag skulle gärna se denna digitala interaktivitetslek som ett återkommande inslag på en plats där barn, även bebisar, samlas; Sensacional vore rolig att erövra stegvis.
Loading ...
