”En himmelsk komedi om jordiska lustar” står det i programbladet och att lusten till Riksteaterns Änkeman Jarl var stor får bekräftat när jag besöker Hjalmar Bergman teatern i Örebro. Salongen är så gott som fullsatt och många inkännande skratt hörs när Björn Gustafson på folkligt vis gestaltar korpral Andreas Jarl, änkemannen som sörjer sin döda hustru.
Hushållssysslorna blir det inte mycket med och maten smakar inte. En förstoringsagent (Magnus Byström) övertalar honom att köpa en förstoring av hustrun och träskomakaren Mandus (Göran Forsmark) tycker att det är en bra idé.
Döttrarna (Amelie Fleetwood och Inger Nilsson) tävlar om faderns gunst och gör sig till, fixar och donar: arvet kan bli rikligt och båda är lika giriga. Änkan Gustava Hägg (Berit Carlberg) känner sig ensam och övergiven men det som för änkeman och änka samman handlar mer om ekonomisk uträkning än passion. De vuxna barnen tycker att ”så där gör man inte i er ålder” men menar egentligen ”hur går det med arvet?”.
Björn Gustafsons Andreas Jarl sitter som en smäck i allt från den pillemariska blicken till rörelserna, och Amelie Fleetwoods triangelpinglande frireligiösa och missbelåtna gammdotter är härligt snipig.
Vilhelm Moberg kallade sin pjäs ”folkkomedi” och det får man nog hålla med om att det är. En varmt, humoristisk sådan med en dialog och ett förhållningssätt som för oss inte längre helt purunga klingar nostalgiskt bekant. De bibliska allusionerna duggar tätt och i Jan de Lavals regi får gamla läsarsånger och en tidstrogen gestaltning forma en traditionell, men för den skull inte slät, föreställning.
De något åldrade formuleringarna suger jag länge på: alla uttryck och utrop som nyss tillhörde vardagsspråket men som nu bara finns i äldre litteratur och manus. Så sköna att lyssna till och luta sig tillbaka i. Så förtröstansfullt att påminnas om att problemen igår är desamma som idag.
Loading ...
