Anna Takanen överallt …»

När stadsteatern i Göteborg började leta efter en ny konstnärlig ledare som skulle kunna efterträda Jasenko Selimovic, så var skådespelerskan och regissören Anna Takanen ett av de heta namnen på den sekretessbelagda telefonlistan.
   – Jag blev ganska överraskad när jag fick beskedet. Jag har visserligen fått chefserbjudanden förut, men av olika skäl tackat nej, berättar Anna Takanen per telefon i Skärholmen för nummer.se.
   Just nu repeterar hon Sofia Fredéns Bara barnet, en Unga Klara-produktion för Stockholms stadsteater som inviger den nya scenen i Skärholmen 24 september. Pjäsen, som är framarbetad i en interaktiv process, är en skräckhistoria om Barbara, Angelika och Ben som alla är dömda – till barndomen.
   – Till grund ligger en rapport från Rädda barnen som avslöjar att 15 procent av Sveriges barn lever i fattigdom. Hur kan vi ha det så? frågar sig Anna Takanen upprört.

Utifrån den bistra verkligheten har en fiktiv pjäs växt fram som fortfarande inte är färdigskriven tio dagar innan premiären.
   – Det intressanta är att det finns en sanning i botten, men upplevelsen i teatersalongen ska vara skön, menar Anna Takanen.

Samma värdegrunder
Just nu ligger större delen av fokus på premiär i Skärholmen, men till våren 2006, så är det alltså dags att axla en helt annan form av ledarskap än det som regissören har vid en uppsättning. Eller har man nytta av den yrkesrollen som blivande konstnärlig ledare. Och inte minst av att ha jobbat så mycket på institutionsteatrar som Anna Takanen har gjort?
   – Visst blir det annorlunda att jobba med en hel teater, men jag hoppas kunna bära med mig mina erfarenheter av jobbet på Unga Klara. Sedan är ju visserligen Göteborgs stadsteater stor, men efter alla nedskärningar är ensemblen ganska liten numera.
Och hur ser du på det blivande samarbetet med Ronnie Hallgren, teaterns nye vd? Är personkemin god?
   – Absolut! Vi kände inte varandra så väl från början, men under rekryteringsprocessen har vi kommit fram till att vi har samma värdegrunder, till exempel vilken slags teater vi tycker om. Sedan är det förstås en fördel att vi båda har en konstnärlig bakgrund.
Hur mycket kommer du själv att regissera som konstnärlig ledare?
   – Jag kommer både att regissera och jobba som skådespelare, men första året kommer jag enbart att vara chef – och inte minst lära känna personalen.

Konstruktiv aggressivitet
En man och en kvinna i Göteborgs stadsteaters nya ledarduo. Bättre kan det förstås inte bli ur en jämställdhetsaspekt. Och Anna Takanen tycker själv att det är på tiden och väldigt viktigt att fler kvinnor ses i ledande positioner inom scenkonsten. Att det sedan delvis förverkligas genom politiskt givna direktiv ser hon inte som en nackdel.
   – Hur skulle det annars kunna ske en förändring? utropar hon förvånat i luren.
Och kommer Göteborgspubliken märka av att stadsteaterns nya konstnärliga ledare är kvinna och därtill sen 60-talist (f. -69)?
    – Det är klart att det kommer att påverka. Jag är ganska orienterad i min egen generation.
Och vad kännetecknar den, tycker du?
   – Vi är intresserade av vår egen samtid och bär på en, till viss del, bra aggressivitet, en slags känsla av att ”Var tog alla vägen? Vad vill vi?” Vi kom ju in i ett politiskt skifte där det folkhem som vi föddes i har vittrat sönder. Det sceniska resultatet blir ganska uppbrutna dramaturgier. Ofta handlar relationerna om ensamhet. På så sätt kommer det att synas vilken generation jag är ifrån.
Förra året valde nummer.se Anna Takanens uppsättning av Anthony Neilsons Stitching till ”Årets bästa föreställning i Västsverige (se länk …»). Men vilken uppsättning är hon själv mest nöjd med?
   – Jag skulle vilja nämna två, Medeas barn (regi, 2003) och Flickan mamman och soporna (skådespelare, 1998), de är båda föreställningar som verkligen har förändrat något hos mig. Flickan…. Var en stor resa för mig som skådespelare och jag blev väldigt hedrad av att Suzanne Osten vill ha med mig i den produktionen. När det gäller Medeas barn, så känner jag mig så stolt över så mycket i den. Inte minst att jag lyckades få de skådespelare jag ville ha.

När det gäller önskningar om konstnärliga förändringar på teatern ligger Anna Takanen lågt tills vidare. Så är också repertoaren redan lagd till och med hösten -06 eftersom rekryteringsprocessen för ny ledning drog ut så på tiden.
   – Men en sak har jag bestämt. Och det är att det ska bli mycket nyskrivet svenskt och engelskt. Det är viktigt att samtiden genomsyrar hela teatern. Jag känner ett ansvar för min egen generation och kommer därför att försöka ta fram så många nya dramatiker som möjligt – och även regissörer. Men i det ligger det förstås också både konstnärliga och ekonomiska risker.
   Hur det kommer att te sig i verkligheten får göteborgspubliken alltså inte se förrän våren 2007.