Dansen löper – i likhet med språket – en konstant risk att reduceras till ett medium för kommunikation eller till en rent estetisk upplevelse. Men i Cccover, ett verk framfört av dansarna Julia Sundberg, Anja Arnquist och Johanna Klint, verkar Cristina Caprioli sträva efter att uppnå ett tillstånd där dansen frigör sig från såväl betydelse som estetik.
Hon gör det genom att först locka publiken att fokusera på enskilda rörelser, som minimala förskjutningar i höfter eller axlar. Därefter får hon oss att inse hur styrt seendet är av invanda mönster och konventioner.
Som till exempel när dansarna genomför en rörelsesekvens med höger fot och jag omedvetet förväntar mig en fortsättning – som inte kommer. Eller som den sekvens som först känns som ett upplivande (om än överraskande) inslag av humor, men som gradvis faller isär och tydliggör att den munrörelse som jag uppfattat som ett leende egentligen inte behöver vara ett leende. Munnens muskler kan forma sig oberoende av kroppens emotionella tillstånd.
Och trots att detta är en självklarhet blir det just då en aha-upplevelse som gör mig delaktig i det utforskande som pågår på scenen. Tillsammans utforskar vi, koreografen, dansarna och jag själv, en annorlunda rörelseverklighet.
Denna första timslånga del av Cccover fungerar också som en förberedelse för kvällens andra del som består av Slope. Jag känner igen verket från ett Dansparty på Dansens Hus men då var det en lösryckt koreografi, som en del i ett collage. Nu blir Slope en logisk kulmination av rörelseförloppet i första delen av Cccover.
Det rika och vildvuxna flödet av rörelser på den långsträckta scenen koncentreras nu till en minimal, sluttande yta. Effekten blir likt den som uppstår när ett flöde av ord plötsligt koncentrerats till en enda mening.
Man ska inte låta lura sig av att denna föreställning är gratis och äger rum i en studio. En studio som för övrigt har förvandlats till en mycket läcker scen. Det här är en av höstens mest intressanta föreställningar av en av Sveriges skickligaste koreografer. Åtminstone för den som vill se mer och annorlunda … och vem vill inte det?