I Ifigenia och H möter en samtida Ifigeniagestalt den historiska i det att ett flyktingbarns öde från ett obestämt land i vår tid, integreras med kungadotterns från antiken.
Men om H har blivit övergiven av sin pappa i det att denne skickar sin familj från ett krigshärjat hemland till tryggheten innan han kan åka själv, så tampas Ifigenia med ett värre öde, att bli mördad av sin egen pappa.
Det blir en fin saga över tids- och klassgränser om vänskapsrelationen mellan två jämnåriga flickor som båda älskar sina pappor och hur de ändå blir svikna. Fruktansvärt aktuell är den förstås också med tanke på att så kallade hedersmord är något som bekant sker även i vårt moderna samhälle.
Visuellt bjuds publiken på rena tokiga-kostym-paraden signerad Sören Brunes. Och spelmässigt sticker i synnerhet Sergej Merkusjev ut som Agamemnon, vilken här gestaltas just som den själsligt förvirrade och emotionellt krisande pappa han är till Ifigenia.
Ifigenia för barn fungerar utmärkt som en pedagogisk introduktion till vuxenföreställningen Orestien på samma teater i regi av Lars Norén. Här tas allt det högtravande och högtidliga i den 3 000 år gamla myten om Atriderna ner till jorden och blir mänskligt.
För vad kan gudarnas order vara om inte annat än inre röster, något som skulle kunna liknas vid schizofreni snarare än ödets makt? Här framstår i varje fall pappa Agamemnons våndor inför gudarnas beslut att hans dotter ska offras till jaktgudinnan Artemis som högst vansinniga snarare än ädla.
Det är fint och lågmält framställt. Och den unga publiken verkar vara helt med på noterna.
Läs också vår recension av Orestien på Folkteatern
Loading ...
