Den enda potenta mysvägran jag kan påminna mig är Jonas Gardells utbrott i Stjärnorna på slottet, då Staffan Scheja under förnedrande former tvingade honom att fila på en fiol. Med följden att Kjerstin Dellert demonstrativt satte sig med en bytta medhavda kräftor till Gardells kväll. Annars brukar dylika hoptotningar av kändisar på slott, i kök eller som i Moments föreställning Mys med kändis, på en ö, vara veritabla under av gemytligt samkväm.
Moments konstnärlige ledare Andreas Boonstra snörade pragmatiskt på sig skridskor för offensivt publikfrieri i on-ice-konceptet. Nu ligger alltså fenomenet ”kändisar som tävlar, blir vänner för livet och talar ut ”, under lupp. När vi kliver in i salongen är det teve-studions bröt och rodd just före tagning som i trogen momentanda sätter oss i rätt stämning. Snart ska vi få så mycket förädlad verklig ”reality” att vi baxnar.
Boonstras text är en mix rakt ur tv-tablån: Slottetsuccén, Så mycket bättre & Mästarnas mästare, kryddat med lite Pluras kök. Men i Paula Stenström Öhmans regi blir anrättningen inte så twistad som jag hade förväntat mig. På ett sätt är det ju en poäng. För hur självutlämnande och smärtsamma minnen som än ventileras över frukostbuffén, så ska den serveras konfliktfritt och politiskt ominerad.
Någonstans vill ju pjäsen undersöka varför kändisar så beskedligt låter sig tramsas runt utförandes banala handlingar. Och ännu mer intressant är vad tevepubliken får ut av pseudoumgänget. Men är intressekulmen kanske redan passerad? Lite av redan insparkade dörrar. Svaren får vi söka hos oss själva och simpel som jag är hade jag hoppats på något både elakare och vassare.
Trots denna invändning är det nästan oavbrutet underhållande och föreställningens ”stjärnor” är alla lysande och får precis som enligt tv-dramaturgin sin stund i ljuset. Hejdlös är den seriösa och självuppfyllda skådespelerskans (Linda Källgren) expressiva tolkning av ”liket på sidan 4” i bästsäljarförfattarens (Anders Berg) roman. Han å sin sida spelar snyftande upp sitt livsavgörande möte med litteraturen genom Pär Lagerkvists Barabbas. Oskar Thunberg mördar lustfyllt alla patetiska rocksnubbar med kvasifilosofiska låtar och sentenser, medan Josefin Ankarbergs förskolelärare, den enda genuint ”vanliga” människan i gänget, håller en obetalbar dagismorgonsamling.
Men det är givetvis vinnarskallen, slalomstjärnan (Rebecca Westholm) som både får håret att resa sig på deltagarnas armar när de gemensamt kollar in hennes gamla åk, och som kammar hem spelet. Hon listade ju ut att Malena föredrar bananer framför apelsiner! Efter allt lekande, utbytande av trivialiteter och falska förtroenden är kändisarna bara apor som liknar oss.