Nyheter [2001-12-18]

Årets flippar och floppar

Vem gjorde vad? Var? Och med vem? Det är frågan! För att inte vara sämre än kvällstidningarna levererar även vi en synnerligen subjektiv bedömning av ”årets flippar och floppar”, här med tyngdpunkt på teater. Många nämnda, många glömda – här är vår lilla gottpåse för julmörkret fylld med sött, salt och ganska mycket surt…

Årets föreställningar: I Stand Before You naked på Orionteatern och Jag kysste hennes Deodorant på Teater Galeasen

Årets blivande teaterchef: Staffan Valdemar Holm

Årets förluster: Margareta Krook, Viveka Sehldal och Palle Granditzky

Årets Dramatiker: Sarah Kane – äntligen förstådd!

Årets mest kulturpolitiskt korrekta samtalsämne: Robert Wilson

Årets musikal: Kaspar Hauser på Malmö Musikteater

Årets Skådespelare: dött lopp mellan Shanti Roney, Michael Nyqvist och Jonas Karlsson.

Årets deppigaste: Se ovan! Var är tjejerna?

Årets yrkesgrupp: Dramatiker

Årets Regina Lund: Samuel Fröler vill också sjunga

Årets familjeföreställning: Tusen och en natt, både på stadsteatrarna i Uppsala och Helsingborg

Årets parodi: Babben som Titiyo i R.E.A på Hamburger Börs

Årets linslus: Jonas Karlsson

Årets längsta titel: Jag växte upp inbäddad i spenavarm kattsand, älskad bortom allt förnuft av Martina Montelius på Kilen

Årets nykomling: konstnären Katarina Löfströms regidebut Happy Ending Story på Backstage

Årets överkurs: kristendom på Pusterviksteatern

Årets evighetsprojekt: Seg kväll med Lugn på Teater Brunnsgatan fyra som enligt uppgift ska spelas i en hel evighet.

Årets tema: nutidsångest och säkra kort

Årets ”snälla, inte en gång till”: Lorry på Oscars

Årets ”om publiken själv får bestämma”: Piaf på Stockholms Stadsteater

Årets Norén: Det Norske Teatrets gästspel November i regi av Norén på Riksteatern i Hallunda

Årets teaterkompositörer: popmusiker, medlemmar ur Weeping Willows, Cardigans och Teddybears Sthlm står högst i kurs. Tycker Bob Hund inte om teater eller..?

Årets skandal som kom av sig: Censorn på Göteborgs Stadsteater

Årets ångest: Sarah Kane

Årets generationskrig: Thomas Bolme vs Re-Orient

Årets norrbagge: Jon Fosse, med en enväldighet som börjar anta Bergmanska proportioner.

Årets Göteborgare: Dramatikern och regissören Mattias Andersson

Årets groda: Danstidningen som i Svenska Dagbladet säger att de ska använda sitt tidskriftsstöd på 350 000 kr till att satsa på sin hemsida. Konstigt, tycker NR.NU som hört att nättidningar inte får tidskriftsstöd för att det huvudsakligen ska finansiera tryckerikostnader och inget annat.

Årets mest förvirrade: Kan det verkligen vara möjligt att Pistolteatern måste lägga ner?

Årets längsta: Wilsons 3 systrar på Stockholms Stadsteater

Årets klassiker: Svejk i Andra världskriget av Teater Halland

Årets pundartomat: Tova Magnusson Norling i Humorlabbet på SVT.

Årets ”vi kan inte få för mycket av”: Tova Magnusson Norling   

Också några ”årets” från dansvärlden listade av Lena Andrén
Årets dansare: Talia Paz, Cullbergbaletten
Motivation: Frånsett att vara en enastående dansare har hon varit flitigt verksam under året, deltagit i flera spännande produktioner och gett soloföreställningen Watertalk i Vitabergsparken.

Årets koreograf: Efva Lilja.
Motivation: För hennes intensiva och högkvalitativa verksamhet under året då hon har skapat en föreställning vid Guggenheimmuseet, Bilbao samt presenterat en föreställning på Dansens Hus samt gjort flera andra föreställningar och projekt under året.

Årets föreställning: Vara, Ohad Naharin-Cullbergbaletten.
Motoivation: Det mest spännande, nya verk som presenterats av ett svenskt kompani under året. En föreställning som kort sagt ”hade allt”.

Alberte Bremberg

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare