Juckande och masturberande teater. Teater om åren när man bara tänker på en sak och det är sex – tänker teatern. 2010 var i varje fall året när teaterscenerna invaderades av ostyriga tonårshormoner.
Som i Unga Dramatens uppsättning Hjärtats Beatbox där ensemblen snackar såväl snoppar som tuttar, leker sanning och konka och däremellan hånglar hett med varandra och sig själva. Liksom det i samma teaters uppsättning av Mark Ravenhills Citizenship, om hetero- och homsexualitet samt tonårsaborter, återges repliker som ”Vad är de med dem? Varför knullar de inte? Ni två är så jävla gay.” Eller som i Anna Vnuks Kött på Backa teater i Göteborg där Alexander Salzberger enligt Nummers recensent springer in på scenen och börjar orera om klitoris.
Även i Teater De Vills En lek(tion) i kärlek teatermasturberas det friskt inför öppen ridå på scenen (men givetvis med ryggen vänd mot publiken så man bara lite diskret ska fantisera om vad som pågår), medan Regionteater Väst/Stockholms stadsteater i sin föreställning Från 0, om kön och identitet, helt frankt frågar publiken: ”Ni är väl könsmogna allihop”?
Gemensamt för alla nämnda föreställningar är att de också tar upp tankar kring homosexualitet i tonåren.
Sex, sex, sex. Handlar det om att tävla med tv-världens utveckling det senaste decenniet med dokusåpor där kameran följer de medverkande ända in i sovrummet? Eller är det snarare frågan om en reaktion på denna trend? Att tanken är att trycker man rumpan ända in i ansiktet på den unga åskådaren och frågar rakt ut om de är könsmogna, så ska det mana till eftertanke och rent av avskräckta från en för tidig sexdebut? Eller i varje fall skapa en diskussion och ett öppet samtal kring sex så att det inte blir så tabubelagt?
Frågan är bara hur de unga i salongen som inte är intresserade av sex upplever den här typen av fullkomligt hämningslöst sexsnack på scenen. Oavsett vad, 2010 var året då komma ut var att komma in på scenen.
Recensioner av nämnda föreställningar
Kött
Hjärtats beatbox
En lek(tion) i kärlek
Citizenship
Loading ...
