”Detta är ett så galet, rörigt, sjusjungande teaterparty att jag tappar andan” skriver Pia Huss i sin recension av höstens fyra timmar långa uppsättning I Annas garderob på Göteborgs stadsteater och avslutar med att utnämna det till ett ”Ostenskt dundersmällkalas”. När Lammungarnas fest, Suzanne Ostens avsked till Unga Klara, hade premiär i våras skrev Anna Hedelius att den ”är genomsyrad av Osten från hjärtat, via huden till kostymen, som är sammansatt av plagg skänkta ur hennes egen garderob för finalen på Unga Klara. Det är ett avsked värdigt en alldeles unik konstnär.”
Livet efter Unga Klara är inte lugnt, under sommaren hann hon också med att regissera operan Magnus-Maria på Åland om en historisk hen och så har hon blivit utsedd till barnfilmsambassadör.
– Vilket år det har varit! Och så har jag gjort en jättestor ryggoperation och fyllt 70. Men Lucia har jag aldrig varit förut, jag var ett fult och fattigt barn. Nu när jag är vithårig får jag äntligen vara Lucia! utbrister hon glatt.
Suzanne Osten är påtagligt nöjd med att ha lämnat över Unga Klara till de nya konstnärliga ledarna Gustav Deinoff och Farnaz Arbabi.
– Det känns jätteroligt. Jag är också så trött på att söka anslag, nu får de ta över.
Hon har fortsatt sitt undersökande, processorienterade arbetssätt på de scener hon gästat.
– Det jag kräver är att få hålla ihop ensemblen. Det ska vara en koncentrerad repetitionstid där man inte gör andra jobb samtidigt. Däremot är det en myt att jag har väldigt långa repetitionstider. Sedan möter vi publik redan från dag ett. Vi jobbar med publiken, vårt mål och berättelsen. Berättelsen är viktig, att den hamnar mitt i tiden.
Nästa år är det 40 år sedan Unga Klara bildades och hon har varit teaterns konstnärliga ledare sedan starten. De stora sagospelen för barn hade i mitten av 70-talet fått sällskap av en ny rörelse av uppsökande, socialt engagerad teater när den första barntragedin hade premiär:
– Jag fick mitt genombrott med Medeas barn som ju var en skandal utan dess like i Sverige då. Det blev tydligt att det är vuxna som bestämmer vad barn ska se. Vi lever inte upp till allt tal om att barn är så viktiga. Det är vuxna som skapar politiken. Barnrasismen ligger i vår natur.
Medförfattare till Medeas barn var Per Lysander som liksom dramatikerna Erik Uddenberg och Ann-Sofie Bárány betytt mycket för Suzanne Ostens arbete.
Det konstnärliga barnperspektivet är hennes utgångspunkt, även när hon arbetar för en vuxen publik.
– Det finns ingen svensk teatermänniska i dag som inte vet att konst för barn är en viktig sak. Så var det inte då, det där är helt omritat på kartan.
– Om jag får vara lite ohöljt egocentrisk nu när jag ändå är Lucia så tror jag att mina insatser som regiprofessor när jag jobbade med Barndomsprojektet på Dramatiska institutet har spelat roll. Jag fattade sent att jag måste jobba med hela strukturen för att skapa en helt ny syn på teater för barn.
Som filmambassadör vill hon föra in det konstnärliga barnperspektivet och bredda barnfilmen från att vara mer än familjeunderhållning.
– Min enkla åsikt är att det borde finnas alla genrer även för barn inom film.
Själv förbereder hon nu också en en egen barnfilm som bygger på hennes bok och pjäs Flickan, mamman och soporna och handlar om att växa upp med en psykiskt sjuk förälder.
Till sist: vad har du för nyårsönskan för svensk teater?
– Vi inom svensk teater ska stödja varandra och slå vakt om teatern som konstform. Den konstformen är hotad eftersom den är kollektiv. En ensemble som har roligt på scenen väcker sånt hopp i publiken.
Suzanne Osten får sällskap i Luciatåget av följande (av redaktionen) utsedda tärnor:
Agneta Ehrenswärd, konstnärlig ledare på Unga Dramaten
Nina Zanjani, skådespelare
Sanna Sundqvist, skådespelare
ljuskollektivet Sutoda
hela Teater Galeasen
Jonas Karlsson, skådespelare
Carolina Frände, konstnärlig ledare Skärholmen
Michael Cocke, konstnärlig ledare Örebro länsteater
* Läs om förra årets Lucia – Bianca Kronlöf – här.
Loading ...
