Alexander Salzberger har nämnt att han älskar Ett öga rött – Jonas Hassen Khemiris debutroman. För dess unika tonträff, intelligenta monolog och för den smygande skildringen av en ung människas radikaliseringsprocess. Av ungefär samma anledning sitter de hårdaste högstadiekillarna just nu knäpp tysta när Alexander gör sin monolog Kicktorsken på Backa Teater.
Hans självbiografiska text kallades i ett skede av marknadsföringen för stand up tragedy (och den spelades på Södra teaterns komedifestival för ett par veckor sedan) Lite krystat kanske, men talande. Samtidigt som han är svidande brutal mot både sig själv och sin omgivning så är Alexander Salzberger vansinnigt rolig. Kidsen avgudar hans ekvilibristiska slapstick, för att inte tala om alla röster och anekdoter som forsar ur honom. Och även om det inte är någon nyhet att niorna längst bak känner respekt för Alexander – det har vi sett bland annat i Anna Vnuks Kött och Franz Kafkas/Daniel Wedels Processen på Backa teater – så är blir Kicktorsken det verkliga kvittot på att han är någon de vill lyssna och tro på.
Alexander Salzenberger är inte ute på andra sidan – han vill och kan inte ge sin publik någon ”Paolo Robertoberättelse” om att sluta slåss. Han har gjort en blytung klassresa och rest sig ur ett eget missbruk, men känner sig inte fri från mörkret och avfärdar happy arbetarklasslut som schablonmässiga.
Monologen visar en reaktion på det sociala arvet, säger Alexander. Kicktorsken ska fram, bortom sitt bildningskomplex, mot drömmarna. Samtidigt tränger sig den gamla miljön där våld och droger är norm, på.
Hur överlever ett barn att växa upp missbrukarmiljö, där det dessutom får lära sig att det inte tillhör sin egen familj, på riktigt? Publiken får inga svar, men en känsla av att någon står upp och ifrågasätter olika former av vardagligt förtryck mot barn och unga. Med återhållet ursinne återger Alexander Salzberger mammas, styvpappas och andra vuxnas repliker från en uppväxt i gungfly. Han kompenserar med sökande på alla plan – etniskt, religiöst, kulturellt. Det är hjärtskärande.
Det ska till ett slags urkraft för att bli människa efter en så förödande lång frånvaro av bekräftelse. Och det ska till magi för att dessutom berätta sin historia så att unga människor vågar lyfta blicken mot ljuset. Den urkraften och magin finns hos Alexander Salzberger.
Fler monologer på scenerna 2012:
Orlando med Robert Fux på Stockholms stadsteater, Skärholmen (Årets Lucia 2012)
Göran och kärleken med Christopher Wollter på Teater Brunnsgatan Fyra
Yarden med Mattias Linderoth på Malmö stadsteater
Låt maten tysta rum med Niki Gunke Stangertz på Unga Klara
Utan titel med Ardalan Esmaili, Unga Klara
127 med Pablo Leiwa Wenger på Stockholms stadsteater, Skärholmen
Den unge Werthers lidanden med Hans Christian Thulin på Örebro länsteater
Håpas du trifs bra i fengelset med Nanny Nilsson på Teater Brunnsgatan Fyra
Fröken Julie med Anna Pettersson på Strindbergs Intima Teater
Cirkus med Sofia My Fryklund på Atalante
Genom den trånga porten med Sara Lindh på Södra teatern
Loading ...
