Klarinettisten Martin Fröst går på många sätt mot strömmen. Att riva av extranumret, i form av brodern Göran Frösts klezmerinspirerade danser, redan i konsertens inledning är givetvis en lika ironisk som blygsam gest. Klarinettisten och entertainern Fröst vet nog mycket väl att han har åskådarmassan med sig på sina upptåg, denna gång en konsertperformance med regisserat mellansnack, där han själv agerar både solist och dirigent. Som ståuppare är han kanske inte helt färdigutvecklad, men han har ett trevligt manér som fungerar bra för en konserthuspublik som inte är bortskämda med humoristisk extravagans.
Med klarinetten är han inte på något sätt tafatt. Dessutom har Fröst en plastik som gör att jag misstänker att koreograferna Egerbladhs och Succis jobb inte har varit alltför ansträngande. Med det menar jag inte att förringa dessa men att, som i Göran Fröst-stycket DTangled dirigera orkestern med sin klarinettdans är ett både koreografiskt och musikaliskt mästerstycke. Även visuellt är det tämligen magiskt, då Linus Fellboms ljussättning förvandlar Fröst till en hängande marionettdocka.
Lika maffigt och med dylika överraskningsinslag fortsätter det konserten igenom. Stjärnklart lyser både spotlights och musik i Bent Sørensens Doll Steps in Venice. I styckets slut förvandlar den unge klarinettisten Magnus Holmander sitt instrument till guldstoff. I rött går Paul Dukas Trollkarlens lärling, som Fröst dirigerar med eldig frenesi och på så vis får sin orkester att brinna.
Efter paus serveras vi Igor Stravinskys Pulcinellasvit. Balettverket dirigeras av Fröst och har följsamt koreograferade intermezzon av klarinettisterna Magnus Holmander och Ingrid Meidell Noodt.
Fullbordad blir konserten med Anders Hillborgs Peacock Tales – Millenium Version, där Ambra Succis koreografi och en Martin Fröst i mask leker med de demoniska uttryck, som också finns i musiken. Även här är Fröst förtjänstfullt ackompanjerad såväl i musik som rörelse av sina unga kolleger Holmander och Meidell Noodt, som har fått varsin tillagd klarinettstämma i stycket.
Och sen då? Jo, givetvis blir det extranummer trots allt. Med jazzmusikern Artie Shaws klarinettkonsert förvandlas Kungliga Filharmonikerna för fyra minuter till storband. Bara en sån sak!
Loading ...
