Aska på Göteborgs stadsteater

Texten är det centrala i Björn Runges teaterregidebut. Det rör sig förstås inte om vilken text som helst, Pinters enaktare är lysande i sin koncentrerade, mångbottnade svärta. I centrum står ett gift par. Det som från början verkar vara ett svartsjukedrama visar sig handla om något helt annat. Vardagen försöker förgäves överrösta det underliggande traumat. Kallpratet, som ibland når en absurd, humoristisk dimension blandas med redogörelser för de vidrigaste av övergrepp när kvinnans historia blottläggs.
   Scenografin är mycket enkel, nästan torftig, två fåtöljer, två lampor och ett fönster ut mot en trädgård. Regin är minst lika stram. När ljuset går upp sitter Anna Takanen i den fåtölj som hon inte kommer att lämna under den dryga timme föreställningen varar. Johan Gry rör sig i förutbestämda mönster fram och tillbaka till det obligatoriska drinkbordet. Anna Takanen är den som gör starkast intryck. Samtidigt som hennes statiska kropp skapar en känsla av total avstängdhet lyser smärtan igenom i hennes ögon.