Tre clowner sticker fram sina huvuden genom gliporna i en ridå och ett skratt drar genom salongen. Det är urpremiär för David Carmels clownversion av Askungen i Matfors Folkets hus.
Föreställningen, som turnerar i skolorna och även spelas offentligt, består av en timmes skrattfest: jag skrattade så att tårarna rann och fick träningsvärk i magen. Det här är avsett för barn, men tack – även vuxna kan tydligen få ha roligt ibland.
Rätt vad det är tippar berättelsen över i bråddjup sorg, som när Askungens mamma dör, när hon inte får följa med på festen, eller när pappan aldrig kommer tillbaka. Men här finns också längtan, glädje, drömmar och förälskelse. Det handlar om allvarliga, raka känslor.
Spelplatsen är en tom fyrkantig matta framför en röd sammetsridå. Dekoren utgörs av clownernas masker och vilda kostymer. Maskeringen gör det möjligt för skådespelarna att driva med och ifrågasätta kraven på hur vi ska se ut och vara klädda för att duga.
Askungen spelas genomgående av Karin Bergstrand, men alla tre skådespelarna byter annars roller med varandra. Den komiska superbegåvningen Jens Nilsson är den elaka styvmodern och prinsen. Lena E Forslund gör den mindre snälla bonussystern och den goda feen. Skådespelarna utnyttjar clownens alla möjligheter att spela på publiken och dra in den i berättelsen.
När Askungens mamma dör lovar hon mamman att vara glad och snäll. Sedan genomlider hon styvmoderns förtryck med glad min och utan att klaga tills hon får återupprättelse. Hon blir förnedrad men lyckas resa sig utan att behöva hämnas.
Carmel smiter elegant undan det traditionella slutet på sagan och gör om den till ett utvecklingsdrama där Askungen tillåts växa och bli en självständig människa.
LÄNK
Föreställningens webbplats.
Loading ...
