Teorierna kring att det inte alls skulle vara William Shakespeare från Stratford-upon-Avon som skrev Shakespeares verk dyker upp med jämna mellanrum – främst för att denne på papperet enkle man av folket – son till en handskmakare och skådespelare till yrket – av somliga inte anses ha haft erfarenhet och kunskap nog för att skapa så framstående litteratur.
Roland Emmerichs film Anonym, utgår från den så kallade Oxfordteorin, vilken för fram att det var Edward de Vere, den sjuttonde greven av Oxford, som låg bakom de än i dag aktade pjäserna. Oavsett var man ställer sig i fråga om tilltro till Oxfordteorin, till Stratfordteorin eller till all sköns andra teorier som hävdar Sir Francis Bacon eller den samtida författaren Christopher Marlowe som författare till dramerna är Anonym en i sanning intagande film.
Edward de Vere, dignitärt spelad av Rhys Ifans, tecknas i filmen som en man med ett sällsynt dramatiskt liv. Han är passionerat besatt av orden och dess betydelse, men knuten till det puritanska elizabethanska hovet, där poesi är bannlyst – inte av den poesiälskande drottning Elizabeth själv (spelad av Vanessa Redgrave som åldrad och hennes dotter Joely Richardson som ung) utan av hennes chefsrådgivare William Cecil (David Thewlis).
För att föra ut sina verk i offentligheten utser de Vere därför en budbärare. Men det blir inte, som han själv har för avsikt, dramatikern Ben Jonson (Sebastian Armesto), som kommer att sätta sitt namn på Hamlet, Romeo och Julia, Richard III och de andra komedierna och tragedierna, utan skådespelaren Will Shakespeare (Rafe Spall), en mer eller mindre illitterat, men desto mer äregirig skådespelartölp. Rollen som ärad dramatiker spelar han gärna och med stor inlevelse.
Emmerich, regissören bakom katastroffilmer som Independence Day och The Day after Tomorrow, har med Anonym skapat en storslagen film med lika intagande bilder från Londonska slottsmiljöer som från leriga gränder där gatans lag är hård och från livligt frekventerade teatrar med Shakespeares The Globe i täten.
En film där replikskiftet ”Gatorna är tomma”. ”Det är för att alla är på teatern” är möjligt och i en samhällelig kontext där teatern ger direkt upphov till politiskt uppror ställer onekligen dagens kulturdebatter kring experimentella teatrars vara eller icke vara i det offentliga rummet i en intressant dager. Och vare sig vi tror på Oxfordteorin eller ej är Anonym en hyllning inte bara till Shakespeare och ordets makt utan över huvud taget till teaterkonsten.
En intervju med Roland Emmerich och några av skådespelarna i Anonym finns att läsa i Teatertidningen nr 5.2011.
Loading ...
