Första akten är ett slags uppvärmning med korta, improviserade sketcher och olika aktiviteter som drar in publiken, bland annat en ”August och Lotta”-övning där publiken ska resa sig och skrika ut sina åsikter, som till exempel ”hyra” respektive ”köpa” i ämnet bostadspolitik.
I andra akten kommer tre politiker in på scenen för att ställas mot väggen i olika frågor. De politiker som medverkar när Nummerpanelen ser föreställningen är Jenny Lindahl-Persson (v), Désirée Pethrus Engström (kd) och Anna Kindberg (m). Politikernas svar utgör sedan stimuli för tre improvisatörer som spelar upp, ofta lätt absurda, tolkningar av vad politikerna sagt.
Hanna Åström, 20 år
Gör:Jobbar på dagis
Teatervanor:Går på ”traditionell” teater någon gång per år ”om jag blir tipsad om något bra”, går regelbundet på teatersport, cirka ett par gånger per månad
Val 2002: Förstagångsväljare
Hur skulle du beskriva föreställningen?
– Det var en politisk debatt som de försökte göra på ett komiskt sätt, men det kändes lite amatörmässigt eftersom skådespelarna var dåligt pålästa och så tycker jag att det var för långsamt, det ska vara mer fart i improvisationsteater.
Vad tycker du om formatet, att blanda improvisationer med politiska diskussioner?
– Det var en bra idé, även om de inte lyckades helt just den här gången. Men det blev intressant och killen på keyboarden (Gregor Bergman, reds anm) höjde kvalitén på hela föreställningen.
Vad tycker du om skådespelarnas respektive politikernas insatser?
– I skådespeleriet skötte sig improvisatörerna bra, de var duktiga men, som sagt, kunde de varit bättre pålästa. Politikerna var bra eftersom de lät sig avbrytas av skådespelarna men jag tycker att hon från Moderaterna gjorde bort sig, hon var en dålig representant för sitt parti, hon från Vänstern svamlade för mycket och hon från Kristdemokraterna skötte sig bäst. Jag blev överraskad av att hon från Kristdemokraterna var så trovärdig, hon var en ovanligt mänsklig politiker.
Var det angelägna frågor och diskussioner som kom upp?
– Egentligen var det inget nytt som kom fram, men det var viktiga frågor som diskuterades, till exempel vården och omsorgen och problemet med ökade sjukskrivningar. Men där fick man inget ordentligt svar, till exempel undrar jag hur man rent praktiskt skulle kunna lösa det med sex timmars arbetsdag, som vänstern föreslog, men hon svamlade bara i den frågan. Det var synd att inte bostadsfrågan kom upp, det är verkligen en viktig fråga för oss ungdomar.
Tycker du att kulturen bör få mer eller mindre del av våra skattemedel, eller är det bra som det är idag?
– Jag tycker att det finns viktigare saker än kultur att lägga pengar på, till exempel vård, omsorg och bostäder. Jag tror att det är lättare att skaffa fram privata pengar till kulturarrangemang än till vårdköerna. Men jag tycker inte att man behöver minska pengarna till kulturen.
Har du bestämt dig för vad du ska rösta på?
-Jag har inte helt bestämt mig i alla tre valen, men jag vet åt vilket håll det lutar.
Betyg på föreställningen: 3 av 5
Frida Farm, 26 år
Gör:Konstnär och filosofistuderande med 16 högskolepoäng i Statsvetenskap
Teatervanor:Går ca 10 gånger per år på teater och annan scenkonst. Har endast sett improvisationsteater på tv tidigare
Hur skulle du beskriva föreställningen?
– Första delen utgjordes av tre skådespelare som improviserade kring olika politiska termer, i andra delen skulle tre inbjudna partirepresentanter svara på av publiken ställda frågor.
Hur tycker du att politikerna respektive skådespelarna skötte sig?
– Det var inte så att jag fick ett direkt obegåvat intryck av skådespelarna, men de verkade inte vara ett dugg mer politiskt bevandrade än jag själv vilket man på något sätt hade väntat sig. Med ”politisk satir”, vilket jag hört att det här skulle vara, förknippar jag en fräck, intelligent presentation eller ifrågasättning av aktuella politiska dilemman. Det här var istället något helt åt Lasse Holm och det hade snarare gjort till än från om temat de improviserade kring hade varit charterresa och inte politik.
Var det angelägna diskussioner som kom upp?
– Nej. Jag hade ju hoppats på lite röj när publiken skulle konfrontera politikerna, men det blev ju bara helt hopplöst tandlöst i och med att skådespelarna bestämde vilka frågor som fick ställas. De godkände bara de vanliga, konventionella frågorna som alla politiker har väl inrepeterade, fullkomligt intetsägande svar på.
Tycker du att kulturen bör få mer eller mindre del av våra skattemedel, eller är det bra som det är idag?
– Siffran är väl rimlig men pengarna borde fördelas annorlunda. Man borde till exempel subventionera ut Prozac och kognitiv terapi till kulturarbetare så det inte går åt så mycket tid åt att ligga hemma och vara låg.
Har du bestämt dig för vad du ska rösta på?
– Ja.
Betyg på föreställningen: 2 av 5 möjliga
Lennart Kriisa, 36 år
Gör: Journalist
Teatervanor: Går ca 10 gånger per år på teater eller annan scenkonst. Detta är första gången Lennart ser improvisationsteater.
Hur upplevde du föreställningen?
– Jag gillar inte lekprogram i tv och det här liknade ett sådant, eller ett studentspex. Det kändes som om jag satt på KTH och väntade på att Ingvar Oldsberg skulle göra entré. Andra halvan kändes precis som det nu nerlagda samhällsprogrammet Speciellt, där de ibland hade improviserade sketcher för att försöka lätta upp stämningen, men misslyckades.
– Jag kom fram till att jag inte är intresserad av att se folk improvisera fram saker, utan att jag föredrar teater där man har något att säga och att man framför det i en välrepeterad form.
Hur tycker du att politikerna skötte sig?
– Politiker är ju väldigt tråkiga människor och det enda roliga som kom fram var att de uppenbarligen också själva insåg hur tråkiga de är.
Var det angelägna diskussioner som kom upp?
– Nej, den enda intelligenta frågan var den om vad de närvarande politikerna inte höll med sitt parti om. De två skådespelarna som drog publikfrågorna ur urnan rensade bort frågor, antagligen dem som var för känsliga. Denna censur förstörde utfrågningen, för publiken hade säkert skrivit många bra frågor.
Tycker du att kulturen bör få mer eller mindre del av våra skattemedel, eller är det bra som det är idag?
– De pengar som går till kulturen idag är säkert lagom och självklart ska det finnas ett statligt kulturstöd, men sen kan man fråga sig vad det ska gå till och hur det går till när pengarna fördelas. På teatersidan ska naturligtvis Dramaten och de fria grupperna få stöd och bor man i en mindre stad är det jätteviktigt att Riksteatern finns, men jag tycker att den gamla 68-vänstern har alldeles för stor makt, de kan ju sitta och ge varandra bidrag för att de är kompisar.
– En sak som jag tycker ska tas bort är den livstidslånga garantilön som går till vissa konstnärer, de kan i princip få pengar utan att prestera något.
Har du bestämt dig för vad du ska rösta på?
– Just nu är jag trött på politiker, så jag är inte säker på om jag ska rösta alls, men förmodligen går jag till vallokalen ändå och i så fall röstar jag på samma parti som alltid. Jag tror inte att en soffliggare mer är något hot mot demokratin så länge vi inte har någon Pia Kjeaersgaard, Carl I Hagen eller Jörg Haider i den svenska politiken. De svenska partierna är alla ganska snälla och sossarna skiljer sig inte särskilt mycket från borgarna.
– För övrigt är jag förvånad över att inte fler stockholmspolitiker talar om vad de tänker göra för alla våra uteliggare. De enda som har nämnt en plan för uteliggarna är så vitt jag vet Moderaterna i Stockholm – och det kan man ju tycka är lite märkligt.
Betyg på föreställningen: 1 av 5 möjliga
Agneta Farm, 58 år
Gör: Tandläkare
Teatervanor: Går c a 10 gånger om året på opera, balett och teater med mera. Detta är första gången Agneta ser improvisationsteater.
Vad är ditt intryck av föreställningen?
– Det var inte som vanlig teater, ingen sammetsridå och inga speciella kostymer. Det var som en dialog mellan skådespelare, politiker och publik, men det här var snarare underhållning än teater. Under första akten kändes det mer som om jag såg på tv och då var det ganska dålig kontakt mellan scen och publik. Första akten var lite tråkig, det blev bättre i andra akten. Då kom de tre improvisatörerna in naturligare i diskussionerna, de blev bättre och bättre. Det var spännande att man inte visste vad som kunde hända, det hade ju kunnat vara en galning i publiken som ropade förslag.
Hur tycker du att politikerna skötte sig?
– Det var väldigt homogent med tre kvinnor och två var ju rätt unga. De speglade sina partier bra, men på ett tjejsätt och de passade bra in i underhållningen. Men de kom inte med några överraskningar och de två utfrågarna var inte särskilt lysande.
Var det angelägna diskussioner som kom upp?
– Det var det som alla tuggar om just nu, vården och omsorgen och trots att publiken skrev lappar med frågor kom det inte fram något oväntat. Det kändes styrt och ganska snällt, utfrågarna hade kunnat vara vassare, eller så hade man kunnat låta publiken dra lapparna, för nu såg man att utfrågarna valde bland frågorna. Det var något annat med den politiska teatern på 70-talet.
Tycker du att kulturen bör få mer eller mindre del av våra skattemedel, eller är det bra som det är idag?
– För mig är det självklart att kulturen måste få statliga medel om den ska kunna blomstra och det behövs mer pengar, men i dagsläget är det inte självklart att man kan ta statliga pengar från något annat område. Just nu är kanske inte kulturen det första område som behöver extra pengar. Kanske kan man finna pengar på annat håll till kulturen och tänka om – att det inte behöver vara fult om viss kultur får vara kommersiell.
Har du bestämt dig för vad du ska rösta på?
– Nej, jag är tveksam till om jag ens ska rösta.
Betyg på föreställningen: 2,5 av 5 möjliga
Loading ...
