Fast så klart, vem fan går annars och ser vuxen dockteater tänkte jag. Ord som jag tar tillbaka. Det här bör alla vuxna gå och se!
På en av de ruffigaste gatorna i stan möter vi den förvirrade Princeton. Han är nyutexaminerad och letar efter en mening. Meningen med livet. Han stöter ihop med den brokiga skaran som huserar på Avenue Q. Romantiska förskolelärarinnan Kate Monster som får lite ludd i ögonen ibland. Artisten Lucy the Slut som vill ligga med alla killar hon ser. Garderobsbögen Rod, rasistiska japanen Christmas Eve, snyltaren Nick och porrsurfaren Trekkie Monster. Rasism, sex på första daten och förstås mer porr – ja den här föreställningen rymmer allt.
De suveräna sångarna lyckas nästan övertyga mig om att dockorna är riktiga. Därför kan jag inte låta bli att bli lite smått kär i de olika figurerna, hur groteska och fula i munnen dom än är. ”De e skit att va ja” heter en av de första låtarna. Man kan tycka att det ska vara skitsvårt att manövrera dockan, sjunga och spela teater samtidigt. Men det verkar skitenkelt. Och kul. Det som att all skit, liksom gödsel, sprider glädje ut i publiken. För det här är faktiskt riktigt jävla skitbra. Dock inte helt rumsrent så man bör inte ta med sig de allra minsta.
Loading ...
