Det är något visst med en president som hade Frank Zappa som ekonomisk rådgivare. Lägg därtill en meritförteckning som skulle få vilken arbetsgivare som helst att höja på ögonbrynen: Dramatiker och skådespelare, frontfigur i medborgarrättsrörelsen Charta 77, En av ledarna för Sammetsrevolutionen, Tjeckoslovakiens president, Tjeckiens president, Dramatiker och filmregissör.
På något sätt känns det ändå mer förtroendeingivande med en dramatiker som blir president än tvärtom. Václav Havel har alltså gjort båda resorna.För med sin första pjäs på över arton år gör han nu comeback på teaterscenen med en politisk satir som kritiserar kommersialismens negativa verkningar. Och som samtidigt är en lustfylld travesti på såväl William Shakespeares Kung Lear och Anton Tjechovs Körsbärsträdgården. Här, liksom i Kung Lear, möter vi en makthavare som har abdikerat från sin tron. Och liksom i Körsbärsträdgården möter vi en familj på en kvällsljummen sommarveranda som inte vill sälja ut det gamla för det nya. Men där den nyrika köpmannen och före detta bonden Lopachin i Havels tolkning istället är en vice premiärminister Klein som vill bygga thairestauranger och en sexklubb på de gamla körsbärsträdens mark.
Lennart Hjulström iscensätter Avgång med lätt hand och lyckas skapa ett ensemblespel njutbart som ett glas champagne i vårskymning. Lite väl distanserat och ibland enerverande kan det däremot bli med de frekventa illusionsavbrott som berättarrösten, vilken ska föreställa regissörens och också är Hjulströms, bidrar med i sann Brechtanda.
Desto mer närvarande är skådespelarna på scenen och i synnerhet Stina Rautelins extroverta linslus, make up-artisten Irena och tillika ex-kansler Vilem Riegers ”mångårig väninna”. Sitter som en smäck gör också Göran Stangertz tolkning av den fåfänga Vilem, som trots att han har förlorat all makt håller ideologins fana högt. Liksom Leif Andrées smälter samman med den korrupta upcomingpolitikern och mansgrisen Klein och Björn Bengtsson blir lika hal som medlöparen Victors brylcreme, allt serverat i en läcker och färgsprakande anti-politiker-grå kostym signerad Charles Koroly.
När alla så förenas i ett veritabelt dödsdansdisco så sitter man bara och ler.
I slutändan kan konstateras att politikens och teaterns världar är ganska lika. I båda fallen gäller det att övertyga publiken med sitt spel. Så är Václav Havel inte heller ensam om att ha förenat dem båda. Tänk Ronald Reagan och Arnold Schwarzenegger men minus Havels intellekt.
Frågan är på vilken arena Havel lyckas påverka människan mest. I fallet Avgång säger jag säger bara, schackmatt till politiken.
Loading ...
