I Jens Peter Karlssons nya pjäs Ayn är Ayn Rand en man, som likt en nietzscheansk övermänniska suveränt blickar ut över världen från en upphöjd klippa. Vad Karlsson inte uttryckligen nämner är att Rand på 1950-talet hade en ekonom som beundrare och hjälpreda: Allan Greenspan, i tidernas fullbordan chef för USAs Federal Reserve.
Efter IT-bubblan införde Greenspan idén om en lågränteekonomi där efterfrågan på artificiell och inflatorisk väg stimuleras, där marknaden överflödas med likviditet genom billiga huslån och stigande bostadspriser, och där ekonomin för länge sedan lämnat all kontakt med reellt värde.
Karlsson bygger sin pjäs som en avancerad parabel kring dessa – som vi ju vet – förödande makroekeonomiska förhållanden. Han lånar karaktärer från Rands Och världen skälvde. En grupp entreprenörer lever under ”Ayns” överinseende i den utopiska ”Dalen”. Några av dem har uppfunnit artificiella människor, biorobotar, och dessas uppgift ska bli att tjäna övermänniskorna sexuellt, så att inte lidelser befläckar den absoluta objektivismen.
Pjäsfiguren Ayns idéer håller förstås inte måttet konfronterade med konsekvenserna av den knäsatta egoismen. Förödande monopolistiska patentstrider bryter ut mellan biorobottillverkarna. Det är bättre att biorobotarna görs till konsumenter med lånade pengar att handla för.
Så blev vi också alla konsumtionsrobotar i Allan Greenspans kreditparadis. Men evig tillväxt är inte möjlig i en värld där råvaror är begränsade. Råvarupriser stiger. Avkastningen på varuproduktion sjunker.
Utanför Ayns utopiska dal sägs de hungrande massorna vara på marsch. Stagnationen är inte bara ännu en vanlig konjunkturcyklisk nedgång. Utopin blir dystopi.
Om allt detta låter som en väldigt politisk och intellektuell teater, så är det rätt uppfattat. Men föreställningen är också dramatiskt levande och i långa stycken välspelad, med avancerade rollbyten och fint utnyttjande av en liten scenyta i Teaterrepublikens nya lokal hos Teater 23.
Loading ...
