Buskis är en förkortning av uttrycket buskteater som under 1920-talet började användas som en benämning på de komiska bygdespel som ofta sattes upp på friluftsteatrarna under sommaren. Första gången ordet används är i Skådebanans tidning 1926. Även teatrarna själva godtog uttrycket Viran Rydkvist , skådespelare på friluftsteatrar, kallade sin sommarteater för buskteater 1930.
När buskteater började förkortas till buskis kom det också att allt mer förknippas med en överdriven spelstil och lågkomik. Buskisens låga status befästs när den dåvarande tv-chefen Nils Erik Bæhrendtz förbjuder sina medarbetare att extraknäcka ”i buskarna” i slutet av 1950-talet.
Redan 1955 sjöng Karl Gerhard ”Vad är det de har för sig i buskarna?”. Men första gången som det är belagt att ordet buskis användes i tryck var 1959.
I dag lever de farsartade bygdespel som går under benämningen buskis i största välmåga. En av genrens mest framträdande moderna representanter är komikerparet Stefan&Krister som varje år presenterar en ny buskisföreställning på friluftsteatern Vallarna i Falkenberg. Nu senast med Två ägg i högklakcat Deras föreställningar brukar också sändas i sin helhet i televisionen när höstmörkret fallit.
På Fredriksbergsteatern i Skåne har Eva Rydberg fört arvet från Nils Poppe vidare och levererar även där fars ute i det gröna = buskis. I Örebro håller Peter Flack buskisarvet levande
Karaktäriserande för de flesta buskisföreställningar är att de utspelar sig utanför storstäderna – på landsbygden eller i mindre orter, samt att handlingen nästan alltid utspelar sig i dåtid, någonstans mellan 1930- och 50-talen.
(Källa: Myggans nöjeslexikon)
Loading ...
