GlädjebärareBahok betyder bärare på bengali och är titeln på Akram Khans nya verk. En riktig feelgoodföreställning, tycker Nummers recensent. Foto: Liu Yang
Recensioner [2008-08-27]

Glädjebärare

Bahok av Akram Khan
Scen: Dansens hus
Ort: Stockholm
Scenografi: Fabiana Piccioli, Sander Loonen, Akram Khan
Medverkande: Eulalia Ayguade Farro (Spanien), Saju (Indien), Young Jin Kim (Sydkorea), Andrej Petrovic (Slovakien), Shanell Winlock (Sydafrika), Meng Ning Ning, Zhang Zhenxin, Wang Yitong (Kina)
Spelas: 26 - 28 augusti på Dansens hus
Länk:


RECENSION/DANS. Dansens Hus inleder säsongen storstilat med ett internationellt gästspel av Akram Khan, som förra veckan gästade dans- och teaterfestivalen i Göteborg. Kahns nya föreställning Bahok är skapad för åtta dansare från tre världsdelar.

Fem dansare kommer från Khans eget kompani och tre kommer från National Ballet of China. För första gången deltar Khan inte själv i sitt verk, men han finns ändå med i form av ett slags alter ego: den indiske dansaren Saju skulle kunna vara en Khanlookalike. När denne man plötsligt bryter ut i kathakdans efter att nästan ha blivit knockad av en skir kinesisk ballerina och lika plötsligt stoppar upp mitt i en rörelse uppstår ett befriande självironiskt moment – som om Khan skämtar med sig själv och sin egen dans.


Den lågmält ironiska men varma humorn är påtaglig och gör Bahok till en feelgoodföreställning som tillåter publiken att skratta med varandra och åt sig själva.
   Bahok, som betyder bärare på bengali, utspelar sig på en flygplats och genom en lika enkel som effektiv scenografi återskapas den välbekanta känslan av att vara mittemellan, nära och långt borta på en och samma gång, som präglar denna märkliga plats. Den stora avgångs- och ankomsttavlan spelar en viktig roll som kommunikatör, inte av destinationer utan av tankar – och längtan. 


Platsen energisätts av Nitin Sawhneys variationsrika och dynamiska musikmix där man finner influenser från olika delar av världen.
   En känsla av nära förestående uppbrott och rotlöshet strålar också ut från de åtta dansarna som genom sin närvaro fyller lokalen lika effektivt som om de vore många fler. Dessa skickliga, kommunikativa och mycket njutbara dansare förverkligar till fullo koreografins inneboende möjligheter. Den klassiske dansaren Zhang Zhenxin har en imponerande teknik som ger hans tolkning av Kahns rörelsematerial extra lyster.


Men det är Eulalia Ayguade Farro som om och om igen tar min uppmärksamhet genom sin inkännande gestaltning av den moderna tidens rotlösa resenär vars verkliga (men förbjudna) längtan är att återvända hem.
   Med tanke på Khans egen bakgrund, hemmahörande i Asien såväl som Europa, kan man förstå varför denna gestalt är föreställningens gravitationspunkt.


Bahok efterlämnar en varm känsla av den mänskliga gemenskapens möjlighet – trots nutidens rotlöshet och konstanta uppbrott.

Lena Andrén

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare