En bekant har berättat om hur han kom över ett backstagepass på en King Diamond-konsert. King var den stora idolen, mannen med hög svart hatt och corpse paint, med kors och kistor på scenen. Väl bakom scenen satt han och pöste i en fåtölj, med whiskyflaska i handen och utsmetat smink i ansiktet. ”Jeg er så ond”, sa han på grötig danska.
Den konserten blev min bekants sista med King.
Tuva är elva år och har tråkigt. Pappa är välmenande men fattar noll. En svenskuppgift ska göras men Tuva vill helst bara sitta på sängen, i skolkorridoren – slippa prestera. Hon vill hellre leka som hon en gång gjorde. Hon letar efter en nalle och en Barbiedocka. Istället hittar hon ett kassettband och en bandspelare. På bandet: metal som hon måste höra mer av.
Luskandet leder henne till journalisten (Sara Karlsdotter) som berättar om legenden om Gorbar. Bara tre demokassetter inspelade – inga skivor. Några få spelningar – sedan splittring.
Detta leder Tuva vidare ut på en resa där hon möter verklighetens hårdrocksikoner: den som försöker hålla fasaden i kadaversmink och nitar men som lever Svenssonliv med en gravid tjej, samt den som ska vara så ond så ond, har suttit i fängelse och är ihågkommen som helt galen, isolerad på en ö.
Som gammal hårdrockare fnissar jag ljudligt åt allt. Undergrupperna inom metalgenren, mytskapandet och musiken – det är sorgligt och på pricken. Det viktiga är såklart att inget är vad det synes vara. Ett uppror kan vara att bli en tråkig, vanlig pappa trots att man en gång hade en potentiell superkarriär som musiker. Det handlar om att våga vara sig själv, att lita på att det funkar, och att hitta sig själv.
Och det är en fullständigt underbar ensemble som tar oss till den insikten. Framför oss ändras perspektiven bokstavligt genom att vi flyttas omkring, det är mäkta snyggt.
Kassett är en alldeles fantastisk liten föreställning om illusioner, myter och individen. Jag hoppas att så många skolklasser som möjligt får se den. Samtidigt måste jag också ställa frågan: vet dagen tioåringar vad ett kassettband är? För (unga) vuxna fungerar föreställningen dock som ett lyckopiller.
Loading ...
