Föreställningen Nr 4 utspelar sig hellre bakom, bredvid eller till och med i källaren under scenen än direkt på någon scen. I sitt senaste verk har Melo nämligen valt att ta med sig publiken på en tur genom hela huset.
En fascinerande tur genom kontorslokaler, loger, källargångar och andra skrymslen och vrår som jag som besökare aldrig sett tidigare.
Koreografier och idéer från tidigare verk av detta livekonstkollektiv återanvänds i nya sammanhang. Eller så hämtas och samplas material från andra samarbetspartner.
Resultatet har blivit en upptäcktsresa där mina sinnesintryck och känslor hela tiden förstärks med såväl musik och ljud som ljus. Även musiken är återvunnen från äldre föreställningar. Helheten är dock ny även om man känner igen sig i Melos värld.
Turen börjar utanför en port i grannfastigheten. En text skriven med krita på marken leder oss sedan via två innergårdar in till en teceremoni på Dansens Hus lilla scen. Försedda med filttofflor går vi sedan vidare in i Dansens Hus inre.
Andfådd solodans med småprat bland kulisser och ljusramper, vattendränkt dans bakom glasrutor och loger med stillsamma och lågmält bortvända dansare är bara några av stationerna vi passerar under den förunderliga vandringen genom huset.
Det är med andra ord rummet och de olika rumsligheterna som på ett väldigt konkret sätt används och står i centrum i det här innehållsrika och infallsrika verket. Samtidigt kan man se Nr 4 som en sorts subtil institutionskritik som med olika medel vill aktivera och få publiken delaktiga.
Men här stannar det inte vid att flykten från scenen och sökandet efter alternativa rum har blivit till ett konstnärligt självändamål, utan det är faktiskt är helt nödvändigt för att själva verket ska fungera.
LÄNK
Melos webbplats
Loading ...
