Förändring, skugga, knöl, knuta, cysta, svulst. Benämningarna är många, cancer är ett laddat ord. Trots att det är så många av oss som drabbas av det, direkt eller indirekt, är cancer inget man pratar om. Än mindre går och ser en teaterföreställning om en fredagskväll kan man tycka.
Lite avvaktande sätter jag mig i salongen Helsingborgs stadsteater för att se deras uppsättning av Marianne Goldmans pjäs Cancerbalkongen.
Tre kvinnor delar sal på sjukhusets cancerklinik – tre generationer, tre olika liv och tre helt olika sätt att bemöta sin sjukdom. Den unga civilekonomstudenten Olivia förtränger allt som har med sjukdomen att göra samtidigt som hon av cellgifterna somnar över sina studieböcker. Gunnel förskjuter sin man på grund av hans kvävande omsorg, och fostersonens uppmärksamhetstörst. Hedvig får ny livskraft av sin bröstcancer men väljer att ändå avbryta sin behandling. Bakom de tre kvinnorna står de anhöriga med krav, omsorg och sorgeprocesser.
Trots föreställningens allvarstyngda ämne balanserar den mellan komik och sorg. I salongen snyftas det lika mycket som det skrattas. Föreställningen tappar bitvis tempot när regissören Christian Tomner förlorar sig i sentimentaliteten, men det rycks oftast upp av skådespelarnas suveräna hantering och gestaltning av texten – främst av Anita Walls pricksäkert parodiska, rasistiska överklassdam utan skrupler.
Mimiken, blickarna och gesterna är fångade på kornet. Petra Hultberg och Cecilia Borssén gör båda känsliga inlevelsefulla porträtt av de cancerdrabbade kvinnornas sätt att hantera sin situation. Lennart Almroths gestaltning av den orolige fostersonen Linus får det att knyta sig i min mage, samtidigt som hans galna upptåg får mig att skratta högt.
Jag får dock under föreställningens gång en känsla av att Goldman vill berätta väl mycket. Inte bara cancern och dess inverkan på de drabbade ska avhandlas, utan också klasskamp, kvinnokamp, föräldrarelationer, ideal. Det blir många röda trådar, som alla är intressanta i sig men tillsammans lätt skulle kunna trassla ihop sig till en härva. Något som dock Tomner lyckas undvika.
Loading ...
