Balladen om Gunilla Röör

HUR FÖRBEREDDE DU DIG FÖR ROLLEN SOM HESTER, SOM JU BEGÅR MORD I PJÄSEN?
– Jag läste ganska mycket om Mary Bell (ett barn som dömdes för mord på andra barn. Fallet finns beskrivet i bokform av Gitta Sereny, red:s anm.). Det är fasansfull läsning, men där hittade jag någon slags förståelse. Mary Bell är en flicka som mördar, det är viktigt. Man pratar om Hester som en stark kvinna, men jag tycker inte att hon är det. Hon är en flicka som inte har blivit stor. Den övergivenhet som Mary Bell var utsatt för, den har Hester också upplevt. Även om man inte minns den med intellektet så minns kroppen den. Kroppen blir så förstörd så att den inte kan ta hand om själen.

MYCKET I BALLADEN OM HESTER KRETSAR KRING FÖRHÅLLANDET MELLAN MOR OCH DOTTER. VAD HAR DU FÖR FÖRHÅLLANDE TILL DIN EGEN MOR?
– Min mamma var sångerska när jag var liten. Hon var ute och sjöng jämt och var aldrig hemma. Jag har vuxit upp hos min mormor. Jag har alltid beundrat min mamma väldigt mycket – känt en stark och djup respekt och en stor glädje över att hon har varit en sådan kreativ person, för hon har ju gett det till mig också. Men det är mormor som är den där mamman som läste sagor och lärde mig hur man syr ett korsstygn.

JAG LÄSTE NÅGONSTANS ATT KONFLIKTER MELLAN MÖDRAR OCH DÖTTRAR ÄR UNDERREPRESENTERADE I LITTERATUR OCH DRAMATIK. DET FINNS FLER FAR OCH SON-KONFLIKTER. TYCKER DU DET STÄMMER?
– Ja, i dramatiken tror jag det är så. Jag har spelat väldigt många mor-dotter-konflikter eftersom jag är kvinna, men visst det finns mer att berätta. Men också om relationer mellan fäder och döttrar och mellan mödrar och söner. Det är intressant med familjen, det är det enda vi alla vet något om. Vad man ofta glömmer när man talar om att det behövs fler kvinnoroller, är hur många tråkiga mansroller det finns. Urusla mansroller med sex repliker, ett svärd och en sköld. Det är inte heller roligt. Det behövs mer dramatik med många sammansatta, komplicerade roller för både män och kvinnor.

En stark kvinna med svagheter
DU ÄR MAMMA SJÄLV OCKSÅ. VAD ÄR DET SVÅRASTE MED DET?
– Jag tycker det är så lätt (skratt). Jag tycker det är så fantastiskt att få vara mamma och fokuserar inte på problem på det sättet. Å andra sidan är mitt barn så litet fortfarande så jag har inte blivit prövad ännu. Men någon gång kanske när ett barn är otröstligt och man vill välta ner hela stjärnhimlen till tröst och så kan man inte göra det. Man kan känna vanmakt i sådana situationer.

I EN RECENSION AV BALLADEN OM HESTER STÅR DET ATT PJÄSEN HANDLAR OM ”STARKA KVINNOR”. DET KONSTIGA ÄR ATT OFTA NÄR EN ROLLFIGUR BESKRIVS SOM EN STARK KVINNA, ÄR DET NÅGON SOM, LIKT HESTER, INTE GÅR UR STRIDEN SOM VINNARE. KÄNNER DU IGEN DET?
– Ja, är det inte så att omgivningen brukar förväxla ”stark kvinna” med ”stark kvinnlig huvudroll”? För det är Hester. Det är en kvinna som står i centrum från början till slut och det är starkt det hon utsätter sig själv och sin omgivning för. Men det är en väldig skillnad. Många stora kvinnoroller på teater och film är kvinnor som antingen tar livet av sig, blir dödade eller blir galna. Är det verkligen ett tecken på styrka? Det kan man fråga sig. Egentligen är det ju oerhört beklagansvärt. Ska man gestalta en stark kvinna på scenen så ska man nog spela drottning Elisabeth. Hon överlevde för fan ett helt imperium och tog inte livet av sig utan dog i en vanlig ålderssjukdom. Eller ta drottning Margareta som enade hela Norden. Det är vad jag kallar stark kvinna!

RECENSIONERNA AV BALLADEN OM HESTER HAR VARIT VÄLDIGT VARIERANDE. HUR FÖRHÅLLER DU DIG TILL RECENSIONER?
– Jag läser dem inte. De finns till för publiken, för dem som har lust att vägleda sig lite i förväg. Det är viktigt att behålla integriteten i sitt arbete. Jag har ett ansvar inför publiken att ge dem vår version av pjäsen och inte låta mig besudlas av vad som står i tidningen. Om det är negativt eller positivt spelar ingen roll.

Vänner elakare än recensenter
HAR DU NÅN MENTOR SOM DU LÅTER KOMMA MED KRITIK I STÄLLET?
– Nej, men jag har några väldigt kloka människor som det är betydelsefullt för mig vad de tycker och tänker. De är väldigt krassa och mycket mer kritiska än recensenterna (skratt). Men jag är inte beroende av att de måste komma och titta, man kan inte vara så osjälvständig.

DU SKA SPELA MED I COLIN NUTLEYS NYA FILM SOM HAR ARBETSNAMNET GOSSIP. HUR ÄR DIN ROLL?
– Vi är tio skådespelerskor som ska spela tio skådespelerskor. Jag vet ungefär vad som ska hända men inte vem av dem jag ska vara. I filmen tävlar vi om vem som ska få huvudrollen i en ”remake” av Christina (Greta Garbos paradroll i filmen från 1933, red:s anm.). Vi är alla sådär tio år för gamla, det tycker jag är jätteroligt bara det! Inspelningarna börjar kring midsommar. Jag tror vi kommer att vara i Stockholmstrakten och lite i New York, men jag kan inte uttala mig om det riktigt ännu.

Extraordinär höst
VAD SKA DU GÖRA I HÖST?
– Jag ska förmodligen jobba på Brunnsgatan Fyra, i en pjäs som Kristina Lugn har skrivit. Jag har full tillit till henne. Det kommer att bli något extraordinärt!